Euron är hotet mot Europa

De som upprepar mantrat att EU och dess Euro är en garant för "fred och demokrati i Europa", ljuger antingen medvetet eller förstår ingenting av den samtida historien.

Förra helgens omringning av Tysklands kansler Angela Merkel utförd av en grupp EU-(vilse)ledare för att tvinga henne att acceptera kollektiviseringen av de europeiska bankernas skuld, som Tyskland i ett nationellt självmords- och vansinnesdåd i slutändan ska garantera och betala, var hela tiden syftet bakom skapande av den europeiska valutan. Detta var priset som Tysklands kansler Helmut Kohl fick betala, för att Storbritannien och Frankrike med George Bushs goda minne skulle acceptera ett enat Tyskland efter Berlinmurens fall 1989. Kohl har även låtit oss förstå att Frankrikes president Francois Mitterand till och med hotade honom med krig om han inte accepterade förslaget. Det är härifrån snacket om "fred och demokrati i Europa" härstammar. Tyskland, som skulle ha kunnat bli motorn för återbyggnaden av öst i partnerskap med Ryssland, blev istället satt i en tvångströja - skräddarsydd för det brittiska finansimperiets geopolitiska syften. Rysslands ekonomi och tillgångar plundrades samtidigt av samma krafter med hjälp av globaliseringsstyrda inhemska oligarker. Europa har förlorat 20 år av möjligt ekonomisk samarbete och fred på kontinenten. Nu står ett bankrutt Västeuropa öga mot öga med Ryssland i en spänd strategisk situation som innebär ett akut krigshot.

EU:s Maastricht-, Nice- och Lissabonfördrag, med sina underskottsmål och inflationstak, blev guldkalven som europeiska politiker tvingades dyrka. Dessa fördrag banade vägen för att koncentrera makten till Bryssel och de privata bankintressen som styr Bryssel ideologiskt - längre och längre bort från nationella folkvalda parlament . Demokrati i Europa ersätts nu, som vi såg i Grekland och Italien nyss, av så kallade teknokrater som inte behöver ta politisk hänsyn till sina väljare när de tar beslut att skära ner befolkningens levnadsvillkor för att spara pengar för att rädda de stora europeiska bankernas spekulation.

Vissa begrepp som bollas omkring i media, när den beskriver "Eurokrisen" måste redas ut. Krisen är en systemkris, vilket Lyndon LaRouche identifierade den som redan 1995. Det transatlantiska finans- och banksystemet är genomruttet på grund av 30 års skapande av fiktiva finanspapper och värden i det avreglerade globala systemet. Skulden är inte nationernas skuld utan bankernas och finansbolagens. Krediter och resurser har flyttats från investeringar i den produktiva ekonomin och människorna bakom den till finansiell spekulationen. Politikernas brott har varit att de tillät och möjliggjorde denna process genom avregleringar och avskaffandet av bank- och finansregleringarna som kontrollerade spekulation sedan 1930-talets kris och som styrde resurser och krediter till produktiva satsningar i infrastruktur, industri, jordbruk, utbildning och sjukvård. Detta gjordes samtidigt som oligarkin accelererade den fascistiska gröna ideologin, och dess anti-industriella och utvecklings- och befolkningsfientliga ideologi. Då hamnade korten rätt: krymp industrisamhället och satsa på spekulation! Nationer i Sydeuropa som behövde produktion fick istället satsa på turism och de fastighetsbubblor som nu spricker i Grekland, Spanien, Portugal och Irland - med stora skulder, konkurser och vräkningar som följd. Den nationella skulden i dessa länder kommer huvudsakligen från deras oändliga garantier till deras bankrutta banker. Hela Europa och världen tvingas betala för bankernas spelskulder. Detta är krisens kärna. Nu kommer samma oligarki och säger till oss, att vi bör avskaffa våra nationella parlament och regeringar för att dessa är "inkompetenta", och ersätta dem med finansvalpar, som Italiens Monti, direkt från Wall Street och London!

Allt detta är onödigt och har fört Europa och stora delar av världen till ruinens brant. Om regeringar, som LaRoucherörelsen kräver, hävdar sin rätt till nationell suveränitet och självbestämmande, och använder vårt förslag för att separera banker från finansbolag, så behöver samhället inte betala för spelskulder. Då kan krediter användas för att återbygga Europas enskilda nationers realekonomier, i samarbete med varandra såsom det beskrivs i LaRoucherörelsens senaste rapport - "En Marshallplan för Medelhavet och Nordafrika". Ett industriellt Tyskland, till exempel, har varit Sveriges största exportmarknad. Vi har inte behövt en gemensam valuta eller samma politiska system för att genomföra ett samarbete. Olika nationer, men med gemensamma mål - det är fullt möjligt överallt i världen.

Vi har fått positiv respons på våra förslag i USA, Italien och i Sveriges riksdag, där Glass-Steagall och bankdelning diskuterades öppet och flitigt den 19 juni. Problemet är att det krävs mycket mer, mycket snabbt för att undvika en kollaps av inte bara av Europas nationer, utan av hela civilisationen. Därför är det brådskande att så många medborgare som möjligt i Sverige och resten av Europa bidrar till främjandet av våra idéer och stödjer våra kampanjer. Det går att göra även på sommaren!