EU måste be Afrika och Kina om ursäkt, och sluta främja fattigdom!

Partiledare Kjell Lundqvist

Uttalande inför EU-valet:
Sveriges regering har missat ännu en jättemöjlighet att vara med att bygga världen ur fattigdom. Några svenska ministrar deltog inte när nya Sidenvägen tog ett nytt stort steg framåt på det Andra Belt & Road Forum den 25-27 april i Peking med 5.000 deltagare varav 37 statsledare och 600 ministrar från 150 länder samt 90 ledare för internationella organisationer. I rundabordskonferensen med statsledarna drogs riktlinjerna upp för 35 gigantiska påbörjade och planerade utvecklingsprojekt i Eurasien och Afrika liksom för 14 internationella plattformar/samarbetsorganisationer för olika aspekter av BRI. Detta gick också förbi de svenska massmedia förutom en liten TT-artikel.

Europeiska unionens ledarskap, med Tyskland, Frankrike och EU-kommissionen i spetsen, vill helst glömma Kina. Eliten vill bevara sin makt. Då duger det inte att länder utanför västvärlden utvecklas till blomstrande industri- och vetenskapsnationer utanför elitens kontroll.

För 10 år sedan pågick ett inflytelsekrig mellan EU och Kina om Afrika. EU försökte tvinga på de afrikanska länderna det brittiska imperiets frihandelspolitik som förstås för evigt hade hållit kvar Afrika i fattigdom. Kina erbjöd investeringar inom alla områden; infrastruktur, sjukvård, skolor, bostäder och kultur. I Senegal, som exempel, byggdes runt 2010 vägar och hus och under 2012 färdigställdes en enorm Grand Théatre National i Dakar. Därför föredrar afrikanerna nu att samarbeta med Kina.

Eftersom den västliga oligarkin är motståndare till ekonomisk utveckling och kulturellt framåtskridande har de nu hittat på ett nytt sätt att stoppa utvecklingen; nämligen den så kallade klimatkrisen. Deras förslag för Afrika är att stoppa befolkningstillväxt och ingen industrialisering. Deras förslag för Europa är avindustrialisering eftersom varken kol, olja, gas eller kärnkraft får användas.

Klimatet har under jordens historia alltid förändrats men det finns inga som helst tecken på att människans utsläpp av koldioxid påverkar klimatet. Däremot är det troligare att en ökning av koldioxidhalten gör det mycket lättare att få öknar att grönska eftersom växter älskar CO2.

Det är i detta politiska klimat vi går mot ett EU-val. Europa är med splittrat än någonsin sedan andra världskriget. Italien, Schweiz och Luxemburg har formellt gått med i Belt & Road initiativet. 17 länder i Öst- och Sy-deuropa är med i 17+1-samarbetet med Kina. Motståndet kommer från Västeuropa med Tyskland, Frankrike och EU-kommissionen i spetsen. Vad Kina erbjuder är, efter att ha lyft 800 miljoner kineser ur extrem fattigdom, ett vinn-vinn-samarbete för hela världen. Kina tar nu ansvar för hela världens utveckling eftersom väst-världen de senaste 50 åren inte gjort det. Alla länder som så önskar är välkomna att vara med. För att Europa på ett konstruktivt sätt skall kunna vara med att utveckla både sig själva och andra måste det ekonomiska regelverket inom EU förändras. Ett nytt regelverk som bygger på Lyndon LaRouches fyra lagar om ekono-misk utveckling. Dessa är

1. Inför bankdelning enligt Roosevelts Glass-Steagall-lagstiftning.
2. Inför ett kreditsystem som möjliggör för regeringar att ge ut krediter.
3. Ge dessa krediter till infrastrukturbyggande och utbildning som höjer landets produktivitet.
4. Öka forskningsanslagen till fusionsenergi och rymden.

Detta är den politik som Kina för och föreslår till alla länder. Det är också den politik som Europeiska arbetarpartiet föreslår för Sverige och EU. Om Sverige skall överleva som industrination måste svenskarna lära av Kina hur man bygger ett land; en konst som Sverige verkar ha glömt de senaste 40 åren.