EU löser ingen kris, Sverige kan!

EU har snabbt förvandlats till en militär- och ekonomisk åtstramningspakt. Sedan finans- och bankkrisen bröt ut 2008 har EU:s institutioner, med stöd från de flesta länder, inklusive Sverige, haft tre huvuduppgifter:

1. Rädda det bankrutta och spekulationsinriktade banksystemet i Europa och USA till varje pris, och samtidigt tvinga medlemsländerna till åtstramningar och stopp för investeringar i välfärdstjänster, infrastruktur och produktion. Massarbetslöshet speciellt bland unga européer och massdöd av små och medelstora företag blev resultatet.

2. Göra EU till ett verktyg för Nato och den brittisk-amerikanska expansiva politiken gentemot Ryssland och Kina. Detta skedde genom stödet till invasionen av Libyen, stödet till terrorgrupper i Syrien, och senast stödet till nazistkuppen i Ukraina som nu är på väg att leda oss in i ett världskrig som troligen kommer att utkämpas med atomvapen.

3. Slå ut allt motstånd i de enskilda nationerna mot de två första punkterna. Detta skedde med hjälp av nya EU-fördrag (Lissabonfördraget, bankunionen m.m.) som förde över makten över viktiga militära, utrikespolitiska och ekonomiska frågor från de enskilda nationernas parlament till icke-valda byråkratiska institutioner i Bryssel.

Sveriges regering och riksdag har tyvärr varit mer än villiga att ge upp Sveriges suveränitet till dessa institutioner. Vår finansminister Anders Borg och våra såkallade "representanter" i Bryssel som Gunnar Hökmark har varit mer än entusiastiska för bankräddningspolitiken. Vår utrikesminister Carl Bildt har blivit den mest hökaktiga förespråkaren för sanktioner och krig mot Rysslands intressen.

Om man i Sverige tror att vi skickar EU-parlamentariker till Bryssel för att värna om Sveriges intressen, så måste man tänka om. Bryssel vill ha lakejer, inte potenta representanter för de enskilda nationerna.

Sedan Berlinmurens fall har de brittisk-amerikanska finansiella och ekonomiska intressena arbetat intensivt för att plundra och försvaga nationerna som tidigare ingick i Sovjetunionen på samma sätt som man gjorde tidigare mot Afrika med påtvingad frihandel och nyliberal chockterapi. EU har varit ett viktigt verktyg i denna process.

Trots löften till den dåvarande ryske presidenten Jeltsin om att Nato inte skulle utvidgas österut och att Ryssland skulle bli en partner, inte en rival, så är det exakt det som har skett. Hade Ryssland fortsatt den destruktiva ekonomiska politiken som förvandlade landet till enbart en gas- och oljeexportör till väst, vars inkomster slussades ut ur landet av de korrupta oligarkerna till London och Wall Street, så hade Ryssland blivit en lydig underordnad partner till EU. Men när Vladimir Putin ville vända politiken och använda Rysslands resurser för Rysslands egen utveckling, blev landet plötsligt en "skurkstat" i EU:s ögon och demoniseringen av Putin fortsatte sedan han återvaldes som president med stort folkligt stöd. Hade Ukrainas nu avsatte president Viktor Janukovytj skrivit under associationsavtalet med EU i november 2013, ett frihandelsavtal som skulle göra Ukraina till tiggare i Europa, ett land vars industri läggs ner och som bara exporterar råvaror till väst, skulle han nu ha suttit kvar vid makten i Kiev oavsett all korruption. Men priset skulle ha varit att det ukrainska folket blivit slavar under det bankrutta finansiella och ekonomiska systemet i EU och USA.

Välj Eurasien

Till skillnad från politikerna i EU och USA har den internationella LaRoucherörelsen och EAP sedan 1989 arbetat för upprättandet av ett system av ekonomiskt samarbete mellan öst och väst, en ny Marshallplan för att utveckla östra Europa och återindustrialisera västra Europa och USA. Snart utvecklade EAP idén att utsträcka detta samarbete till Asien, och bygga den nya Sidenvägen från Kina till Holland. Lyckligtvis anammade den kinesiska regeringen EAP:s plan och gjorde den till sin strategiska policy. Nu finns det tiotals nationer i Eurasien som samarbetar om att bygga denna utvecklingskorridor mellan öst och väst. Det är bara västra Europa, EU, som inte alls är intresserat. EU är tvärtom fokuserat på att försvaga länderna i Eurasien, som betraktas som konkurrenter i ett nytt brittiskt geopolitiskt schackspel. LaRoucherörelsens idéer har spridits och får effekt i stora delar av världen. Det är dags att Europa vaknar till denna verklighet.

Därför väljer EAP inte EU utan Eurasien, ett system av samarbete och fred mellan suveräna och självständiga nationer utan maktpolitik, utan nyimperialism och utan fascism. Här hemma väljer vi att återindustrialisera och bygga om vår fysiska reala ekonomi genom en reform av bank- och finanssystemet där skapandet av "pengar" underordnas folkets behov, inte tvärtom. Banksystemet ska reformeras med en lagstiftning om bankdelning med målet att främja det gemensamma bästa, inte främja vinst! Vi ska samarbeta med likasinnade patrioter i andra europeiska länder och utanför Europa i Nord- och Sydamerika, Afrika och Asien.

Alla som vill rösta på oss i EU-valet ska ha en sak klar för sig. Våra EU-parlamentariker kommer att ha en enda uppgift i Bryssel: Att sabotera EU:s planer och verka för att EU läggs ner helt och hållet!

Tillbaka till EU-valpamfletten http://www.larouche.se/artikel/valpamflett-eu-loser-ingen-kris-sverige-kan

EAP:s program för EU-valet 2014 >>>