Ett dokument som kan avgöra din framtid: Vår tids brittiska imperialism

I det nummer av det amerikanska nyhetsmagasinet Executive Intelligence Review som är daterat den 31 oktober 2008 har den framstående amerikanske statsmannen och ekonomen Lyndon LaRouche skrivit en längre artikel som, enligt LaRouche själv, ”av vissa personer i världens tongivande kretsar i dag kan komma att betraktas som det viktigaste politiska dokumentet de någonsin läst, eller kunde ha läst, under hela sin hittillsvarande livstid”.

LaRouche har rubricerat sin artikel ”Today's Brutish Imperialism”, en oöversättlig ordlek med ”British” (brittisk) och ”brutish” (rå, brutal). Han sätter fingret direkt på de tankemässiga hinder som står i vägen för ett effektivt ingripande mot det nuvarande civilisationssammanbrottet, och skisserar de fyra helt avgörande åtgärder som måste tas av USA, Ryssland, Kina och Indien under de närmaste dagarna och veckorna. Frågan LaRouche ställer är om dessa länders politiska ledare kommer att ha modet att ta ansvar för att sätta sig in i och agera på LaRouches rekommendationer.

LaRouches artikel kan läsas i sin helhet på www.larouchepac.com och www.larouchepub.com och den tryckta versionen kan erhållas genom Executive Intelligence Review. Det följande är en resumé som säkert kommer att ge mersmak.

”Vår tids brittiska imperialism”

Den allmänt utbredda, men fullständigt inkompetenta uppfattningen bland s.k. socialister och andra, att USA ”står för imperialismen i världen i dag”, är inte bara helt fel, utan en åsikt som i nuläget kan visa sig rent självmordsmässig om den får styra handlandet i både USA och Ryssland, och även andra länder i dag. Icke desto mindre är denna helt felaktiga uppfattning vanlig bland ekonomer och statsmän runt om i världen, som envisas med att hänga fast vid tanken på en amerikansk imperialism.

Det betyder att världen hotas av effekterna av denna strategiska missbedömning, missbedömningen att det är USA, och inte det brittiska imperiets anglo-holländska liberala system, som är den dominerande, faktiskt imperialistiska strategiska makten i världen i dag. Faktum är att alla USA-hatarna, till och med amerikanska medborgare, och andra runt om i världen, till och med politiker i ledande ställning, är antingen ovetande eller mer eller mindre medvetna brittiska agenter mot USA, vare sig de är i stånd att begripa det eller ej. Många i Ryssland gör fortfarande samma missbedömning.

Begreppet imperialism, rätt använt, har aldrig gällt någon enskild nationsstat som blivit en världsmakt. Alla imperier är dynamiskt övernationella, och de kungariken och andra stater som finns vid den aktuella tiden är bara underlydande till den övernationella, imperialistiska makten. Ett aktuellt exempel på det är hur den nationella suveräniteten i Väst- och Centraleuropa nu går i riktning mot att underordnas eller till och med ersättas av ett övernationellt styres övernationella myndighet, i form av ”globalisering” och ”frihandel” i allmänhet, eller världshandelsorganisationen WTO i synnerhet. Att bekämpa fel fiende, särskilt i fel krig, särskilt i långa krig som skräddarsytts för USA av London, eller av faktiska brittiska agenter som ex-presidenten George H.W. Bush, son till den Prescott Bush som förde över pengar för att hjälpa Adolf Hitlers nazistparti ur knipan, och i all synnerhet ett permanent krigstillstånd, är det bästa sättet att köra den egna nationen i botten, vilket borde ha varit uppenbart efter följdverkningarna av USA:s långa krig i Vietnam, under presidenterna Johnson och Nixon, och nu i Irak, under presidenterna Bush, far och son, sedan januari 1989.

Det är arvet från det konstitutionella USA som har varit huvudmotståndaren till denna brittiska imperialism, ända sedan den historiskt avgörande brytningen med freden i Paris som slöts i februari 1763, och även arvet från Winthrop och Mather i Massachusetts, och deras politiska arvtagare Benjamin Franklin – detta USA kvarstår, trots de båda Bush-presidenterna, som den effektivaste kraften hittills som kan säkerställa nationernas verkliga frihet från dagens s.k. ”brittiska” imperialism. Benjamin Franklins ledande roll i formandet av den konstitutionella republiken USA är fortfarande den största, konstitutionella motståndaren till det enda egentliga imperiet i världen i dag, det anglo-holländska liberala imperium som leder sitt ursprung från traditionen från Paolo Sarpi. Detta gäller i alla fall så länge som USA, vilket flera gånger varit fallet, till exempel under president Franklin D. Roosevelt, varit en samlingspunkt för världens folk mot det som har varit den traditionella huvudmotståndaren, den brittiska imperialismen, sedan februari 1763.

USA har aldrig haft karaktären av en imperialistisk nation, och har sällan uppträtt på ett sätt som ens liknar en imperialistisk makt, utom när USA:s regering har kontrollerats av ett brittiskt inflytande, till exempel av USA:s eget toryparti, skapat av en regelrätt landsförrädare och agent för det brittiska Foreign Office, vicepresidenten Aaron Burr, eller under den faktiske brittiske inflytelseagenten president Harry S Truman, eller har ställts mot en multinationell motståndare, till exempel bundsförvanter till och agenter för den amerikanska republikens faktiska huvudmotståndare, själva det brittiska imperiet. I dagsläget skulle USA inte ensamt kunna vinna striden för sin frihet från den anglo-holländska liberala imperialismen.

Ända sedan president Franklin D. Roosevelt dog, och den erbarmliga försvararen av den brittiska kolonialismen, Harry Truman, blev president, har USA:s maktställning och princip för maktutövningen förstörts, till den grad att USA till stor del har grävt sin egen grav genom en följd av faser markerade av Trumans tillträde, mordet på president John F. Kennedy, den från London önskade upplösningen av Bretton Woods-systemet (på initiativ av kumpanerna till den brittiska undergrävningen av president Richard Nixons regering) och genom att David Rockefellers Trilaterala kommission släppte lös sina rovlystna, landsförrädiska horder för att driva igenom samma folkmordsmässiga gröna fascism som Storbritanniens prins Philips Världsnaturfond och hans kompanjon, veteranen från det nazistiska SS, Nederländernas prins Bernhard propagerade för.

Upptäck en ny värld

I slutet av artikeln föreslår LaRouche att åtgärderna för att dra i gång en världsomfattande fysisk-ekonomisk återhämtning delas upp på följande
huvudområden.

1. Ett nytt globalt Bretton Woods-system. Finanssystemen i världen är på det hela taget hopplöst bankrutta, om man ser till den totala mängden
nominellt utestående skulder och tillgångar i varje nation eller region i världen. Vi måste selektivt välja ut vilka tillgångar som är nödvändiga att säkerställa, men merparten av de nominella tillgångarna, exempelvis
finansderivaten, är i princip bara spelskulder och måste strykas från böckerna som rena skräpet. Om inte det görs finns ingen möjlighet för civilisationen att överleva. De fordringar som i den finansiella omorganisationen kategoriseras som legitima måste kunna skyddas på ett säkert ställe, och det stället tillhandahålls i typfallet av införandet
av nya kreditsystem, där legitima fordringar från de gamla finanssystemen respekteras i enlighet med avsikten i nationella konstitutioner som till exempel den amerikanska.

2. Dynamiska effekter av infrastruktur. Vi behöver färskvatten, per capita och per kvadratkilometer; kraftproduktion, mätt både i kvantitet och energiflödesdensitet; tillgång till masstransportsystem för passagerare och gods; sjukvård och folkhälsofrämjande insatser; skolutbildning av god kvalitet och klassiska former av underhållning och undervisning; en hög grad av naturvetenskaplig forskning per capita, och framsteg i kunskapen om fysikaliska och därmed besläktade principer. Det som behövs är en betoning på utbildning som utvecklar den enskilda individens förmåga att tänka, snarare än en betoning på specialiserade utbildningar i s.k. ”praktiska ämnen”.

3. En internationell kreditexpansion. En alternativ benämning är ”energi- och kapitalflödesdensitet”. Detta kan beskrivas som en inriktning på att öka andelen personer sysselsatta med att utveckla och förbättra kapitalintensiteten i produktionen och på att öka den relativa fysiska produktionen per producerad enhet per capita och per kvadratkilometer,
alltså inte bara en linjär ökning. Kort sagt måste nettoproduktiviteten per capita och per kvadratkilometer inte bara öka, utan öka i en allt snabbare takt, vilket G.W. Leibniz skulle ha upplyst Descartes om, om Leibniz hade funnit det vara lönt att tala med Descartes.

4. Ett globalt Eurasien/Afrika-perspektiv. Engagemanget för världens fattigaste och mest oskyddade, engagemanget för deras rätt att få tillgång till effektiva medel för att regera sig själva för att förbättra sina livsvillkor som människor, inte som något husdjur, kräver att hela mänsklighetens mål prövas mot målet om ett sant mänskligt liv, i den fulla bemärkelsen av den kreativa förmåga som är unik för den mänskliga individen, vilket måste vara målet och normen för en framtida ny ordning för hela mänsklighetens framåtskridande i dag. Låt det bli ett slut på alla oligarkiska styren, av den anglo-holländska liberala sorten eller värre.

Läs nu själva artikeln (på engelska):

A NEW DARK AGE IS NOW NEAR:
Today's Brutish Imperialism

by Lyndon H. LaRouche, Jr.