En läxa för Haiti idag: Hur McKinley och den amerikanska armén stoppade pandemier på Kuba efter kriget mellan USA och Spanien

För mer än hundra år sedan, vid slutet av det spansk-amerikanska kriget, intervenerade den amerikanska armén på Kuba under katastrofvillkor inte olika de på Haiti idag, och lanserade, utöver att förse befolkningen med mat och medicin, en snabb upprensnings- och sanitetskampanj, vilken räddade livet på hundratusentals människor. Jämför detta med dagens Obamaregeringens skamliga beteende.

Under den dåvarande amerikanska presidenten William McKinley (samma McKinley som förespråkade panamerikansk samverkan, inklusive tämjandet av Dariénregionen), genomförde den amerikanska armén en policy av omedelbart avlägsnande av skräp och spillror samt anläggande av sanitetsanläggningar och vidtagande av andra hygieniska åtgärder, vilket står i bjärt kontrast till president Obamas folkmordiska försummelse av dagens Haiti. Den försummelse som lett till ett våldsamt utbrott av kolera och överhängande risk för massdöd bland haitierna.

På Kuba "rådde förtvivlan, svält och anarki nästan överallt" när den spanska kolonialmakten drog tillbaka sina styrkor vid slutet av 1898, skrev general John Brooke, den då nytillsatte amerikanske militärguvernören.

Värst var villkoren i det belägrade Santiago, där den amerikanska militären inledde sitt upprensings- och återuppbyggnadsarbete. Samtida rapporter anger att gula febern, malaria och magsjukdomar var vanliga i Santiago, hygienen var obeskrivligt dålig, och tillgången på vatten var begränsad eller icke-existerande. General Leonard Wood rapporterade att dödstalen var 180 personer per dag, och att det knappast fanns ett hus där inte någon led av en sjukdom.

Det inledande arbetet bestod av att ge mat åt de hungrande, ta hand om de sjuka, och att rensa upp skräpet som fyllde gatorna. Under de två inledande månaderna fraktades 11 000 kadaver och lik samt 200 laster med skräp per dag bort från stadens gator.

Myndigheterna började arbeta på ett modernt avloppssystem. Den lokala befolkningens drönare och demoraliserade kubanska soldater anställdes offentligt, för att städa upp staden, för att förbättra tillgången på vatten -- och för att göra staden beboelig.

I likhet med dagens flyktingläger på Haiti beskrevs villkoren i Kubas huvudstad Havanna som "en vidöppen latringrop" med döda djurs kadaver och skräp överallt, såväl som med bokstavligen öppna kloaker.

De flesta byggnader hade latringropar undertill, som endast i undantagsfall var sammankopplade med kloaker, som sällan rengjordes, och som svämmade över på gatorna och in i husen varje gång det regnade. ("Före-och-efter"-modeller av Havannas kloaksystem ställdes till och med ut av den kubanska delegationen på den panamerikanska utställningen i Buffalo, New York, 1901.)

General Brooke rapporterade att vid tiden för Spaniens frånträde så svalt en stor del av den kubanska befolkningen, och att de därför omedelbart distribuerade mat över hela landet. Resultatet var "en omedelbar sänkning av dödstalen, de sjukas tillfrisknande, och en allmän vändning till det bättre". Han noterade även att medicin gavs till de sjuka och att de som kunde arbeta fick arbete. "Ingenting," skrev han, "hölls det tillbaka med, allt gjordes för att lindra de fruktansvärda villkor som tusentals människor fann sig i".

Under de sista tio åren av spanskt styre var det genomsnittliga dödstalet 47 per 1000 i Havanna. Under krigsåren 1896-98 var det så högt som 91 per 1000. Det reducerades år 1901 till 22 per 1000, och därefter fortsatte det att sjunka. Vad en del ser som USA:s största bedrift på Kuba var utrotningen av gula febern, som varit en pandemi i Havanna sedan britternas invasion under Sjuårskriget, 1762.

Inga av alla de sanitetsåtgärder som togs under 1899-1900 fungerade mot febern. Det var 1901 som man upptäckte att gula febern bars av en speciell typ av mygga -- en upptäckt som gynnade hela världen. Beväpnad med denna kännedom utrotade Major Gorgas den gula febern i Havanna på 3 månader!

För att administrera upprensningen och återuppbyggnaden av landet bibehöll den amerikanska militären den civila struktur som kolonialmakten använt, i möjligaste mån, för att kunna bibehålla kontinuiteten, alltmedan de reformerade och omarbetade regeringens utformning i enlighet med president McKinleys ingångvärden -- att förbereda Kuba för etablerandet av en oberoende regering, i republikansk anda.

Vägar reparerades och byggdes ut, lantbruket gavs nytt liv och bredde ut sig, och ett utbildningssystem etablerades. Allt detta hängde på att befolkningens hälsa återupprättades genom farsotsbekämpning, allmän hygien och matdistribution. Och detta gjordes alltmedan ansvaret för styrelsen överläts till Kubas regering och nationen förbereddes för självständighet.

Om den amerikanska armén kunde göra allt detta för hundra år sedan, vad -- förutom Barack Obama -- hindrar oss idag?

Idag har vi dessutom hundra års framsteg inom medicin och militär logistik till vår fördel.

--------------------

Läs även uttalandet av Kesha Rogers, demokraternas kongresskandidat i Texas 22:a valdistrikt (där NASA:s huvudkontor är): "Foreclose on Obama to Save the U.S.A.". För du tror väl inte att narcissisten Obama inte är beredd att döda amerikaner, för att inte nämna européer, om de inte avgudar honom entusiastiskt nog?