Efter Trumps valseger: Nu måste Tyskland ta initiativet till den Nya Sidenvägen!

av Helga Zepp-LaRouche, 13 november 2016

Orsaken till att medier och politiker i sina prognoser för det amerikanska presidentvalet återigen – precis som inför folkomröstningen om brexit – var helt fel ute är uppenbar: Alla "experter" och etablissemangspersoner som "dagen efter" gav uttryck för sin stora chock, som t.ex. fru von der Leyen, har för länge sedan förlorat kontakten med vad som verkligen försiggår i befolkningen, och helt klart även varje uns av empati med offren för sin nyliberala politik.

I slutspurten av valkampanjen koncentrerade sig Trump på två frågor, som avgjorde valet. Han betonade 1. att Hillary Clintons politik i Syrien kunde leda till kärnvapenkrig, och 2. att Roosevelts bankdelningslag Glass-Steagall måste återinföras omgående, vilket skulle betyda slutet för Wall Streets kasinoekonomi. Det var ett budskap som gick rakt in i hjärtat på befolkningen särskilt i delstaterna i det såkallade "rostbältet" i mellanvästern och i nordöstra USA, alltså de forna industriella centren som förvandlats till rostande ruiner. Människorna som bor där, som inte kunnat se någon framtid för sig själva, har utvecklat ett djupt rotat hat mot en maktelit som har möjliggjort Wall Street-spekulanternas megavinster, samtidigt som de själva inte har råd med det allra nödvändigaste.

Den anmärkningsvärda arrogansen hos de oförbätterliga företrädarna för den nyliberala globaliseringen, som vår tyska försvarsminister, EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker eller Bildzeitung-skribenten Wagner, som efter att Trump faktiskt hade valts till USA:s president ändå kände att de måste läxa upp honom, reflekterar en osund blandning av chutzpah och verklighetsflykt. Hillary Clintons valförlust var nämligen ett kvitto på att hon så tydligt aviserade en fortsättning av Bushs, Cheneys och Obamas politik och det avspeglar en global process. Det är nästan som när kören i Schillers "Ibykos tranor" kommer in på scenen: väljarna påminner om att det finns en högre makt "som ger på det fördolda akt". Det är ett bestämt nej till den anglo-amerikanska imperiepolitiken som har fört världen till randen av termonukleär utplåning, en sönderslagning av EU inte minst genom flyktingkatastrofen och ett pånytt hotande finanskaos.

Trumps valseger har temporärt avbrutit världskrigshotet. Under detta korta intervall måste principiella politiska korrigeringar genomföras, annars kommer mycket snart en allmän instabilitet att hota världsfreden igen.

Det första viktiga steget måste vara att ställa relationen mellan USA och Ryssland på en stabil grund igen. President Putin, den ryske ekonomen Sergej Glaziev och en hel rad ryska företrädare likaväl som viktiga politiker i väst hälsade valet av Trump som en chans till den så angelägna omstarten mellan de båda stormakterna. Putin sa som reaktion på Trumps valseger: "Ryssland är berett att återupprätta fullödiga förbindelser med USA. Vi vet att det inte kommer att bli lätt, men vi är beredda att slå in på den vägen, att vidta åtgärder för vår del och göra allt för att åter ställa de rysk-amerikanska förbindelserna på en stabil utvecklingskurs. Det kommer att gagna både det ryska och det amerikanska folket och få en positiv inverkan på det allmänna klimatet i de internationella förbindelserna, med tanke på det särskilda ansvar som Ryssland och USA har för bevarandet av global stabilitet och säkerhet."

Trump själv har sagt att han vill besöka Putin redan innan han installeras som president. Han kommer helt klart att få kämpa med ett enormt motstånd från de neokonservativa leden i båda partierna. Deras företrädare i det republikanska partiet stödde inte Trump i valkampanjen, inte ens när han gick upp i ledningen bland partiets kandidater. Men eftersom så många krafter i hela världen var medvetna om Obamas krigspolitik och dess potentiella fortsättning genom Hillary Clinton är det nu inte bara USA:s neocons som kämpar om att få inflytande över världens framtida öde, som inte kan bli positivt utan en positiv omdefiniering av de amerikansk-ryska förbindelserna.

Det andra, lika akut nödvändiga steget är ett skyndsamt återinförande av Glass-Steagall-lagen, innan den ständigt hotande upprepningen av finanskrisen 2008 inträffar, i en mycket större och den här gången katastrofal omfattning. Den amerikanska kongressen återsamlas i Washington på måndag den 14 november, och redan under den såkallade lame duck-perioden måste Glass-Steagall-lagen, som fanns med i både det demokratiska och det republikanska partiets valprogram och ligger som motioner i kongressens båda kammare – i representanthuset med 100 medmotionärer – röstas igenom. Det är det enda som kan förhindra att en ständigt hotande ny finanskrasch à la 2008 skapar kaos och på så vis återuppväcker krigshotet, redan innan Trump flyttar in i Vita huset.

Självklart kommer Wall Street och Londons City liksom deras underhuggare i EU att med alla medel försöka förhindra ett återinförande av Glass-Steagall-lagen. Men slaget om TPP och TTIP har finansoligarkin redan förlorat, den är alltså inte alls så oövervinnlig som så många harhjärtade vill tro. När till och med Spiegel-författaren Thomas Fricke i en för Spiegel extremt ovanlig artikel kräver att Europa måste införa en rooseveltsk New Deal, om en upprepning av händelserna på 1930-talet ska kunna undvikas, då har det till och med hos en representant för kvalitetspressen öppnats en liten dörrspringa, där den klara tankens friska luft kan tränga in.

Klarsynt uttalade sig också Bremer Landesbanks chefekonom Folker Hellmeyer i Wirtschaftsnachrichten. Han såg i Trumps valseger inte bara en risk utan också "en utomordentlig chans" att omdefiniera den europeiska utrikespolitiken. Han menade att de kinesiska "One Belt–One Road"- och Sidenvägsinitiativen erbjuder en enorm chans särskilt för "the hidden champions" bland de tyska små och medelstora företagen. Framtiden ligger i tillväxtländerna, som utgör mer än 62 procent av världsekonomin, 85 procent av världsbefolkningen och har en tillväxt på 4–5,5 procent. Nu, sa han, är tiden kommen att bygga landbroarna mellan Lissabon, Vladivostok, Peking och New Delhi, då behöver man inte oroa sig för Europas framtid.

Lyndon LaRouche underströk att en absolut nödvändig förutsättning för en lösning på den strategiska krisen är att de internationella förbindelserna mellan världens nationer lyfts till en helt ny nivå.

Utgångspunkten för diskussionen om en sådan nyorientering måste vara FN-stadgans principer, jämte president Xi Jinpings riktlinjer för den omdefiniering av förbindelserna mellan stormakterna som han har föreslagit USA, samt de principer som ska ligga till grund för samarbetet mellan länderna som medverkar i utbyggnaden av Sidenvägen – alltså absolut respekt för den andres suveränitet, icke-inblandning i inre angelägenheter, respekt för den andres olikartade samhällssystem och en utrikespolitik i det ömsesidiga intresset.

De fyra lagar som LaRouche har föreslagit för en omorganisering av världsekonomin fyller dessa principer med ekonomiskt innehåll: 1. ett globalt införande av Glass-Steagall-lagen, 2. inrättande av en nationalbank i Alexander Hamiltons anda i varje land, 3. förverkligande av ett internationellt kreditsystem, ett Nytt Bretton Woods-system, och 4. internationellt samarbete på framtidsorienterade vetenskapliga och teknologiska områden, som fusionskraft och rymdforskning för att höja arbetskraftens produktivitet.

I det nödvändiga nya paradigmet som nationerna måste enas kring, måste det ingå att mänsklighetens gemensamma mål sätts före alla nationella intressen, liksom att dialogen mellan kulturerna förs med utgångspunkt från det bästa som varje kultur har frambringat. Bara om vi utifrån en sådan renässans kan definiera och leva efter principer som anstår människans identitet som kreativ varelse, kan vi övervinna den existentiella fara vi befinner oss i.

Den av utvecklingsminister Gerd Müller föreslagna "Marshallplanen" på en miljard euro går i rätt riktning, men räcker inte på långa vägar. Tyskland skulle nu kunna ge ett unikt bidrag till den nödvändiga epokförändringen genom att officiellt tillkännage sitt samarbete med Kinas Nya Sidenväg, framför allt gällande återuppbyggnaden av Mellanöstern och industrialiseringen av Afrika.


Lär mer om Nya Sidenvägen/Världslandbron: http://larouche.se/artikel/eaptv-varldslandbron

Originalartiekl på tyska: http://www.solidaritaet.com/neuesol/2016/46/hzl.htm