EAP:s Europapolitik inför EU-valet 2014


Gästtal
av Ulf Sandmark, representant för LaRoucherörelsen i Sverige - EAP på Europapartidagen i Mainz-Kastel den 1.12 2013 för det tyska systerpartiet Medborgarrättsrörelsen Solidaritet (BüSo).

På Europapartidagen samlades partirepresentanter för EAP:s systerpartier i Tyskland, Belgien, Spanien, Frankrike, Danmark samt andra kandidater till EU-valet och samverkande folkvalda från Italien och Grekland för att diskutera strategi inför EU-valet 2014. Schweiz, Österrike, Cypern och andra länder var representerade med aktivister, som inte ställer upp i val. Sandmarks tal tar upp några unika huvudfrågor i EAP:s Europapolitik. Talet är översatt från tyska.

Kära vänner!

Jag hälsar er alla från vårt svenska parti och alla era vänner i Sverige, framför allt från vår partiordförande Hussein Askary, som hade velat vara här hos er men är på en resa för att bygga broar åt oss i Asien.

Vårt registrerade parti, Europeiska arbetarpartiet, kommer att delta i valet till Europaparlamentet nästa år. Partiets namn bär vår syn på vad arbetskraft är. Det ser ni också i vårt partimärke, som visar symboler för kärnkraft och energi, vilket är en avgörande fråga när man skall definiera begreppet arbete, inte som muskelkraft, utan som tankekraft, där man använder den högsta energitätheten som finns tillgänglig.

Det oligarkiska problemet i Sverige syns i bankernas makt. I förhållande till BNP har Sverige den fjärde största banksektorn i Europa. Storleken på de fyra stora svenska bankerna är fyra gånger Sveriges BNP, och de nominella innehaven av derivat var vid senaste årsskiftet 23 gånger BNP.
Därför tänker vi ha ett valplakat, som är välkänt här i Tyskland för att ta itu med detta problem: Välfärd - inte Fascism - Glass-Steagalls bankdelningslag NU!"

I en pamflett varnar vi för bankernas kommande företagsmassaker i Sverige med hjälp av Cypernmodellen. Bankerna påstår att, pga. insättargarantin, kommer 90 procent av alla bankkonton inte att beröras. Men de 10 procent som kommer att berövas sina pengar, är framför allt företagen, och när de berövas sin likviditet kommer de att drivas i konkurs precis som på Cypern. Detta kommer att direkt slå även mot en stor del av de andra 90 procenten av kontohavarna, som inte kommer att någon lön och/eller förlora sitt jobb.

Vi svenskar känner till detta, eftersom det liknar ett system som användes redan i den svenska bankkrisen 1990 - 93. Den gången överlevde bankerna med bankstöd från regeringen, men också genom att plundra sina kunder. 400.000 arbetsplatser förlorades, de flesta i industrisektorn.

I Sverige var det då, och är fortfarande, tillåtet för banker att säga upp lån utan orsak. Det betyder att bankerna kan tvinga företag att plötsligt betala tillbaka hela sina banklån med en visst frist, t.ex. en månad, även om företagaren har uppfyllt alla sina betalningsförpliktelser och andra villkor. På detta sätt kan banken driva hans företag i konkurs och ta tillbaka inte bara lånet, men också lägga beslag på hela företaget, för ofta ett symboliskt belopp.

En berömd svensk affärsman [Erik Penser] förlorade hela sin koncern för fem kronor, en krona för varje juridisk enhet, inklusive den stora svenska försvarsindustrin Bofors. Sammanlagt förlorade på detta sätt 60.000 företagare sina företag, ofta hela sina, och tidigare generationers, livsverk.

Detta svenska exempel visar att bail-in politiken handlar om att röva mycket större företagsvärden än de 47,5 procent av bankkontoinnehaven som rövades på Cypern. Och Cypernmodellen slår mycket snabbare, från ena dagen till den andra.

Men alla de förbannade pengarna, som kommer att rövas av bankerna, är futtigt i förhållande till ödeläggelsen av den reala ekonomin, som denna form av "bankstöd" vållar samhället. Effekterna i Sverige av bankröverierna på 1990-talet känner de flesta av er redan till från denna bild, som visar att Sverige år 2008, redan före krisen, hade över 30 procents arbetslöshet i likhet med krisländer endast i södra Europa.

Politiken för att begränsa statens omkostnader för bankräddningsaktionerna 1990-93 slog sönder en stor andel av den existerande realekonomin. Staten övertog också nödlidande banklån och lade dem i särskilda statsägda "dåliga banker" [kallade Securum, Tornet, Retriva med flera]. För att återvinna värdet på dessa förlustpapper, tillät regeringen att den nationella "investeringspolitiken" leddes in i en ny fastighetsbubbla, som drev upp huspriserna igen. På så sätt återvann regeringen sina kostnader för bankstödet, men förlorade landet.

Resultatet var den långtidsarbetslöshet, som fortsätter in i den nuvarande finanskrisen. Denna bankstödspolitik blev också början på en lång åtstramning, som gör att svenska välfärdssamhället nu bryter samman på område efter område. Det gäller infrastrukturen. Det gäller sjukvården, liksom landsbygden, som görs allt mer obeboelig. Det är ett enormt behov att återuppbygga landet.

För återuppbyggnaden måste vi i Sverige använda vårt extremt gynnsamma läge för att utveckla Arktis. EAP:s Trepunktsprogram är nyckeln till att förverkliga visionerna. Vi måste knyta ihop Europa med Arktis genom både Sverige och Finland med nya järnvägsförbindelser till Bottenvikskorridoren och de nya lappländska gruvorna. Med det finländska projektet Arktisjärnvägen kan den Arktiska kusten nås från Tyskland också genom projektet Via Baltica och den planerade järnvägstunneln mellan Tallinn och Helsingfors.

Sverige måste också bygga tunnlarna till Finland som länkar till de Nya Sidenvägarna. Enorma möjligheter för transportvägarna genom Eurasien har just öppnats med genombrottet för att bygga den Transkoreanska järnvägen. Det kommer att öppna för den sydkoreanska exporten, och potentiellt också den japanska, att använda de Nya Sidenvägarna för transporter mot Europa alldeles intill Skandinavien, som projektet den Östvästliga fraktkorridoren visar.

Hela Skandinavien måste knytas samman både mot Öst och Syd genom ett magnettågssystem.

Vi måste bygga nya kärnkraftverk, men denna gång som högtemperaturreaktorer och senare med fusionskraft, för att med processvärme och högre energitätheter lyfta vår tunga industri inom papper, järn och petrokemi till nya teknologiska nivåer. Vi måste bygga gasledningar men inte för eldning, utan för att tillföra en ny råvarubas till vår processindustri.

På detta sätt kommer EAP:s valkampanj inrikta nationen på en återindustrialisering med en miljon nya produktiva arbetsplatser, för att samarbeta med övriga världen att bygga för framtiden.

Tack för ordet.

Talet finns med powerpointbilderna på video på tyska här http://bueso.de/node/6887?nid=6887&lid=0-0-0-0

Talet är översatt här till danska

Tom Gillesbergs tal finns översatt till danska här http://schillerinstitut.dk/drupal/node/1160

Helga Zepp LaRouche, ordförande för BüSo, och andras talutskrifter och video finns här http://bueso.de/node/6882

Körens framförande av Nabuccos "Va pensiero" med den överraskande och dramatiska fortsättningen "Qui piange" finns här http://bueso.de/node/6894?nid=6894&lid=1-0-0-0

Tillbaka till Ny Solidaritet: http://www.larouche.se/artikel/pamflett-bygg-for-framtiden