Tingsten, SR och CIA utgör dimridåer: CCF:s riktiga uppdrag var kulturell krigföring mot Västvärlden

Den västerländska civilisationen befinner sig i förfall. Finanskrisen är ett symptom på detta förfall. Det torde vara lätt att förstå att den så kallade realekonomins kollaps och utflyttning av industri till andra länder har allt med finanskrisen att göra. Vilken slags kultur som tillåter, att en ekonomi systematiskt bryts ner under decennier för att landa i dagens kris är en högaktuell fråga. Anledningen till att den är svårbegriplig för många är ironiskt nog just eftersom denna artificiellt skapade kultur är så allsmäktig.

Det är extra svårt att "se skogen för alla träden" om man själv är ett av dem. Utan den kultur som Congress for Cultural Freedom (CCF) var för - den existentialistiska populära skräpkulturen - hade det ekonomiska, ordnade sammanbrottet inte kunnat ske. Medborgarna i västvärlden var inte längre intellektuellt rustade för att se vad som hände framför deras ögon, på grund av den kulturella krigsföring som man utsatts för. Därför har ekonomin kunnat nedmonteras och däri ligger grunden till den finansekonomiska kollaps som vi genomlider i västvärlden. Det är också skälet till att den inte lösts.

Betrakta utifrån det perspektivet den dokumentär på ämnet som P3 efter lite om och men faktiskt sände på påskdagen. Vad de beskriver, den tes de driver, är säkert sann. Men, den utgör bara en del av sanningen. Resultatet blir, trots att de som gjort dokumentären inte avsett det och inte heller de som medverkat eller godkänt att den sänts, en cover-up av sanningen.

CCF var en organisation som 1967 avslöjats vara en CIA-finansierad propagandafront. Målet var, enligt dem själva, att bekämpa kommunismen kulturellt. I P3 dokumentären "CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige" beskrivs dessa scoop från 60-talet som om det vore en nyhet. De berör även ämnet "hur kan det komma sig att det inte blev en stor nyhet i Sverige då?" Det kan ju bero på, att de som styrde och ställde i media just var de CCF-anknutna operatörerna som internationellt avslöjades redan 1967.

SR:s P3-dokumentär blir vilseledande

Vi har skrivit mycket om CCF genom åren. En del av sanningen kommer som sagt fram i P3:s dokumentär "CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige". Programmet missar dock två viktiga saker.

1. Det handlade om kultur. Kongressen var inte bara mot Sovjet och kommunism, de var även för den moderna så kallade populärkulturen och därmed mot klassisk bildning och sant politiskt ledarskap.

2. Den brittiska inblandningen. Det var ett brittiskt och inte ett direkt amerikanskt påfund att slå ihjäl den klassiska bildningen. CIA självt är en brittisk skapelse. Om man nu tar upp att det finns "agenter" som ibland inte ens vet att de är agenter, så bör till exempel bröderna Dulles nämnas som brittiska agenter i USA. Vidare är det av vikt att poängtera, att någon inblandad faktiskt måste ha varit medveten om kampanjens verkliga avsikt. Det är fysiskt omöjligt att åstadkomma en sådan verkan på kulturen som CCF haft utan att koordinera det. Man får den effekt som man avser, mer eller mindre. Idéerna som CCF stod för - existentialism och underhållning som håller folk nere, är i samklang med traditionella brittiska imperialistiska värderingar. De som för sådan politik i USA är, precis som de så kallade intellektuella som jobbade på någon CCF organisation, agenter, med eller utan insikt i sin egen roll. En del betalda, andra inte.

Därutöver så var förhandsdiskussionen som också ledde till, att den inte sändes som planerat utan först senare på påskdagen, helt fokuserad på om just DN-redaktören Tingsten varit med mer än han uppgett i sin självbigrafiska bok. Det visade sig bara vara en liten del av dokumentären. Trots det slog DN på stort och hade en lång artikel där de hyllar sin gamle chefredaktör och dennes existentialism. Först såg det mer lovande ut.

DN erkänner sin roll i att krossa Sverige kulturellt

I en anmärkningsvärd artikel i DN daterad till den 1 mars 2013 erkände man sensationellt nog sin roll i omdaningen av den svenska kulturen. Under rubriken "Tingsten medlem i CIA-organisation" stod det bland annat:


"DN:s legendariske chefredaktör Herbert Tingsten påstås ha stått närmare den amerikanska underrättelsetjänsten CIA än vad som tidigare varit känt. Uppgifter i P3 Dokumentär tyder på att Tingsten hade täta kontakter med CIA:s propagandaorganisation CCF.


Under kalla krigets kallaste dagar satsade den amerikanska underrättelsetjänsten CIA stora resurser på propaganda i Europa. Pengar slussades bland annat via organisationen Congress for Cultural Freedom (CCF). DN:s legendariske chefredaktör Herbert Tingsten har i sina memoarer beskrivit att han åkte på ett möte med CCF i Bryssel
, men att konferensen var så tråkig att han tackade nej till senare inbjudningar.


Men P3 Dokumentär presenterar uppgifter som tyder på att Herbert Tingstens kontakter med organisationen var tätare än vad han själv medgett. Dokument som forskaren Mikael Nilsson hittat i amerikanska arkiv visar att Tingsten var med vid mötet 1950 och även blev invald i CCF:s internationella sekretariat. ...


Det har inte gått att finna några bevis för att någon av de svenska författarna och intellektuella visste om att den amerikanska staten stod bakom organisationen.


Herbert Tingsten var professor i statsvetenskap från 1935 till 1946 då han blev chefredaktör på Dagens Nyheter, en post han stannade på i 13 år."


Det är märkligt, att det som vi publicerat, bland annat i en kampanjtidning som trycktes 2004, nu helt plötsligt inte är "konspirationsteorier", utan omskrivs på det berömda "som-alla-vet"-manéret. Det är ju lite intressant, minst sagt, att CIA finansierade en kampanjorganisation, CCF, som hade som uppgift att förgifta den europeiska kulturen. Att Tingstedt av alla människor medverkade aktivt, och ljög om det, är inget som vi skrivit om, fast det passar bra in i mönstret.

CCF:s officiella, fast på den tiden (1950-92) hemliga, uppdrag var att bekämpa kommunismen. I verkligheten var deras arbete att underminera den framgångsrika västerländska kulturen. Sociala missfoster som Arendt och Adorno användes för att, under förevändning att man angrep Stalin och Hitler, angripa människor som Lincoln och Franklin D. Roosevelt. Ledarskap blev nu kallat fascism. Den "auktoritära personligheten" förbjöds de facto. De människor som lett kampen mot slaveri och fascism, från Indien till USA, från Tyskland till Japan, blev nu de facto "fascister" enligt den nya ordningen. Nuförtiden är det för många svenskar synonymt att vara en ledare och att vara en fascist. En ledare är ju en som vet mer och därför kan ledda folk rätt. Det betraktas som fascistiskt idag.

Om detta låter "konspiratoriskt", så fråga dig själv: Trodde du att DN:s Tingstedt var en utländsk agent? Det trodde han kanske inte själv heller. Det som föraktfullt kallas "konspirationen" inte bara finns, utan ligger faktiskt bakom varje större skeende i historien, till det bättre, eller - som i det här fallet - till det sämre. Utan kampanjen för skräpkultur à la Melodifestivalen anno 2013, i stället för klassisk kultur, hade inte befolkningen varit lättlurade nog att rösta på dem som sitter i riksdagen idag - och krisen hade varit löst. Vi har ju presenterat lösningen hur många gånger som helst.

Bertrand Russell - pacifisten som ville ha kärnvapenkrig

Vad som inte nämns i P3 dokumentären är alltså det som CCF egentligen höll på med. Tingsten, och exempelvis Geijer, visste säkert en del, men inte allt, av vad CCF officiellt respektive i verkligheten höll på med. En som säkert visste var Bertrand Russell. Han är den typen av person som man bör betrakta om man vill förstå världen och idéerna som formar den.

Tingsten var onekligen en lättviktare i jämförelse. Tingsten blev allt som tiden led mer övertygad om att existentialismen var det enda rätta. Russell är den typen av människa som uppfinner saker av typen "existentialism", eller "fredsrörelsen" för den delen. Detta är rörelser som intellektuella dvärgar som Tingsten och Wolodarski kan ansluta sig till.

Sovjetledaren Khrustjov var en sådan dvärg. Han såg till att skicka sovjetiska representanter till London för att delta i "World Parliamentarians for World Government" vilka skulle skapa "fred". Organisationer som dessa två skapas för att kunna göra idéer dominerande i "debatten". Sedan kan de mindre männen få komma med sina synpunkter om detaljer, så länge de inte lägger sig i den övergripande riktningen.

För att förstå Bertrand Russells psyke kan vi här ta och upprepa ett citat som LaRouche citerar i sin uppsats på ämnet "Hur Bertrand Russell blev en mycket ond man". Han anger att citatet kommer från "Bertrand Russell, The Impact of Science on Society (New York: Simon and Schuster, 1953), pp. 102-104". Den boken finns på svenska. Citatet här nedan har dock översatts från originalet såsom det återgets i nämnd LaRouche-uppsats:

Fråga: Är det sant eller inte att du under de senaste åren förordat att ett förebyggande krig skulle inledas mot kommunisterna, mot den ryska Sovjetrepubliken.

Russell: Det är helt sant, och det är inget som jag är beredd att ta tillbaka nu. Det är i linje med vad jag nu anser. .... Under en tid efter det senaste kriget [andra världskriget] hade amerikanerna monopol på kärnvapen och erbjöd sig att internationalisera kärnvapen genom Baruchförslaget, och jag tyckte att det var högst generöst av dem. Något som det skulle vara mycket eftersträvansvärt för världen att acceptera; inte för att jag förespråkar kärnvapenkrig, men jag tyckte att ett stort tryck skulle sättas på Ryssland för att få dem att gå med på Baruchförslaget, och jag tyckte att om de fortsatte att vägra så kunde nog bli nödvändigt att faktiskt förklara krig. Vid den tidpunkten fanns det bara kärnvapen på den ena sidan, och således var oddsen höga att ryssarna skulle ge med sig. Jag trodde de skulle göra det ... .

Fråga. Om man antar att de inte hade gett med sig?

Russell: Jag trodde och hoppades att Ryssarna skulle ge med sig, men självklart man kan ju inte hota med något om man inte är beredd att få sin bluff synad.

Här har vi alltså en senare berömd fredsaktivist som tycker att (1.) Det vore bra med en världsregering som kontrollerar nationerna med ett kärnvapenmonopol och att (2) det är okej att döda miljontals oskyldiga människor, om det krävs för att nå dit. Tiden rann ut för att genomföra hans förslag efter att Sovjet fick kärnvapen. Plan B var att skapa världsregering genom globalisering, något som inte kunde få riktig fart förän efter att Sovjetunionen avvecklats. Fast kampanjen började redan på 50-talet, på båda sidor om muren.

Rysslands vice statsminister Rogozin gjorde under som tid som Rysslands ambassadör till NATO observationen att

"[o]avsett hur Ryssland styrs, som Kejsardöme, kommunistisk eller demokratiskt, så betraktar de oss på samma sätt som under gångna sekel. NATO fortsätter att leva efter [den brittiska] NATO generalsekreteraren Lord Ismays princip: "Håll USA kvar, Tyskland nere och Ryssland utanför."

Efter Sovjetunionens fall så gick det ett par år då Ryssland inte alls kunde värja sig från den brittiska skolan. De var försvagade efter 40 år av liknande brittiskt inflytande som vi i väst hade genomlidit i och med CCF. Där använde man bara andra organisationer. Vi måste sluta gå på konfrontation med Ryssland och samarbeta. EU och NATO blir för dem synonymt. Vi försvarar med vapenmakt (genom NATO) "vårt system" med "frihet" ("kulturell frihet?") och kallar Ryssland för diktatur. Är inte EU mer diktatoriskt?

Titta bara på vad som EU gör i Sydeuropa. Diktaturen står i farstun. Populärkulturen är bedövningsmedlet som gör att du inte märker, att snaran dras åt runt nacken på dig fören det är för sent. Det var så medborgarna i länder i Sydeuropa plötsligt vaknade en morgon och hade blivit undersåtar i EU-kolonier som kunde skrika bäst de ville på gatorna, fast makten var inte deras längre.

Att tro, att en sådan människa som Bertrand Russell skulle dra sig för att försöka påverka vad du senare skulle komma att välja att spela för musik i din Ipod verkar i den kontexten en smula naivt. Han var en av ledarna för CCF internationellt. Det stämmer nog som det sägs i dokumentären, att Tingsten inte trivdes på CCF-mötena, eftersom han i Sverige sågs som en gigant, fast i dessa internationella sammanhang var han bara en man med pipig röst och fluga.

Icke desto mindre spelade han, liksom dagens DN-redaktion en förödande roll i Sveriges kulturella fördärv. Ett fördärv som gjort oss utsatta i dagens kris.

Avslutningsvis vill jag poängtera, att det huvudsakliga beviset för avsikten med CCF är resultatet som vi ser överallt omkring oss. Den omdaning som skett sedan rekordåren i Sverige är inte bara spontan och en effekt av ökad "valfrihet". CCF styrde över hundra publikationer och kort sagt all rapportering från omvärlden till Sverige under den tidens medieoligopol kom genom besläktade organisationer. Lägg därtill, att Socialdemokraternas "kulturpolitik" av en tillfällighet hade exakt samma inställning.

Om man studerar klassiska verk, vet man att denna kunskap är viktig för att förstå och agera förtjänstfullt i verkligheten och det är uppenbart, att populärkulturen har motsatt verkan på intellektet. Det är bara att studera Schiller, Shakespeare, Platon och Beethoven själva så kommer ni att upptäcka det.