Det galna elpriset

Efter en vinter med chockpris-höjningar på el och årsrapporter från nöjda elbolagsdirektörer finns inga tecken på att politikerna i riksdag och regering tänker göra något grundläggande åt galenskapen. Vi närmar oss snabbt en situation där många människor tvingas välja mellan att betala el, hyra eller mat. Likt fattiga i många andra kalla länder hamnar man lätt i galghumoristiska resonemang om vad man skall välja. Om man inte betalar elen, har man ingen nytta av att betala hyran eller att äta. Skippar man det andra, slipper man också elen.

Egentligen vet alla vad som krävs för att elektriciteten skall fungera, nämligen kärnkraft och ännu mer kärnkraft. Bortsett från galenskapen den senaste vintern då tre reaktorer samtidigt var avstängda, kommer omkring hälften av Sveriges elektricitet från våra tre kärnkraftverk med sammanlagt tio reaktorer.

Eftersom vattenkraften i stort sett är utbyggd, krävs det, för att elpriserna skall vara rimliga, att ytterligare kärnkraftverk byggs utöver de tio som snart måste börja ersättas.

Den politiska styrningen av elpriset sker idag totalt utan hänsyn till hur en nations ekonomi egentligen fungerar. Om man utgår från det fysikaliska synsätt som LaRouche pekar på framstår den katastrofala elprissättningen tydligt. Det är när man tror att ekonomi handlar om pengar, som elpriserna blir så tokiga.

För det första måste man förstå vilken enorm kvalitet elektriciteten har som kraftförmedlare. Man behöver bara tänka på hur kraft tidigare förmedlades med remmar och stånggångar för att inse hur mycket förluster och krångel man undgår när el transporterar kraften.

Ännu tydligare blir fördelen när man tänker på att elen kan koncentreras så mycket att den går att använda till glödlampor och lysrör, att den kan pulseras så att den kan reglera industriprocesser och bära information i datorer, att den kan skapa magnetiska fält och radiovågor. Här handlar det om egenskaper (energiflödestätheter) som saknas hos värmen från ett vedträ. Skall ett samhälle fungera idag och utvecklas handlar det om att få fram elektricitet.

För det andra måste man veta hur elektricitet kommer in i produktionsprocesserna. Där inser man snabbt att elkraften närmast fungerar som en råvara, en utgångspunkt för praktiskt taget alla produktionsprocesser.

Elinnehållet i stål och papper är ungefär hälften resp. en tredjedel av varukostnaden. För varje steg dessa produkter vidareförädlas och bearbetas matas ytterligare elkraft in i det som blir färdiga varor. Det betyder att elen kommer in överalllt, i våg efter våg. Den avsätter sig i produkten i lager på lager.

Effektiviteten i kraftproduktionen och elen som kraftbärare förbättrar produktiviteten som vinst på vinst, allteftersom varorna förädlas vidare i produktionsprocesserna.

Det är denna ökade produktionsförmåga som är grunden till att samma arbete kan producera mera och också ta mer varor i bruk, en konsumtion som gör det möjligt att ytterligare effektivisera produktionsprocessen.

Ett riktigt elpris

De flesta svenskar med minsta kontakt med produktion, eller bara lite fantasi, känner till dessa electricitetens fysikaliska ekonomiska realiteter. I den ekonomiska utbildningen och politiska debatten saknas de helt. Ingenjörer kan lära sig detta i sin utbildning och är därför egentligen överlägsna i sin förståelse av ekonomi, gentemot dem som allmänt kallas "ekonomer".

Denna ingenjörssyn på ekonomi är egentligen grunden till Sveriges välstånd och de uppfinnarföretag från slutet på 1800-talet som fortfarande är ryggraden i svensk industri.

Den teoretiska grunden kallades på 1800-talet "det amerikanska systemet", i motsats till det brittiska imperiets "frihandel", och är det som nu LaRoucherörelsen i Sverige - EAP har återupplivat i politiken.

Det är detta som gör EAP helt unikt jämfört med andra partier.

Med den fysikaliska synen på ekonomi kunde man från början inse den förödande effekten av elprishöjningarna. Elpriserna slår igenom i ekonomin som ränta på ränta på ränta, för varje steg som mer electricitet kommer in i produktionsprocessen. Till slut går det precis på samma sätt som för vilket företag som helst, som tvingas betala ränta på ränta, eller skatt på skatt.

Till slut blir varorna så dyra att de inte går att sälja. Produktionen dras ned, arbetslösheten stiger, konsumtionen minskar, skatteinkomsterna minskar och ekonomin går in i en negativ spiral. (Se den nedre kurvan i LaRouches "kollapsfunktion". Penningvinsterna från elbolagens ockerpriser hjälper å andra sidan till att knuffa upp de två övre kurvorna.)

Därutöver måste man lägga på kostnaderna för den extra risk som skapas av variationerna i elpriserna. Prisvariationerna fortplantar sig med ränta på ränta genom produktionssystemet. Företagare kan inte fungera med priser som varierar från timme till timme. De tvingas skaffa sig en extra kostnadsmarginal i kalkylen för varje vara, en marginal som slår ut ytterligare produktion.

Lägre elpriser ger, å andra sidan, möjlighet att producera nya varor. Men blir elpriserna för låga så blir det stopp igen. Då finns nämligen inget utrymme för den teknologiska förnyelse och utbyggnad av nya kraftverk som behövs för att hålla elpriserna låga på sikt.

Marknaden har därför fel, både när elpriset är för högt och när det är för lågt. Elpriset måste vara ett så kallat paritetspris, ett fast pris som bestäms politiskt med alla dessa fysikaliskt ekonomiska faktorer i åtanke. Elmarknaden måste vara reglerad så att alla marknadsaktörer deltar i nödvändig utbyggnad och tillhandahållande av reservkraft.

Staten borde dessutom, som förr, betrakta elektriciteten som en del av infrastrukturen och därför se till att ingen vinst tas ut på el. Om vinsten tas bort kommer den därmed åstadkomna kostnadssänkningen, som fortplantas genom hela produktionsprocessen, att generera mer arbete och produktion och därmed mångdubbelt mer vinster i hela det ekonomiska systemet.

Det staten förlorar i vinstutdelning från Vattenfalls parasitära elpriser, får man då mångdubbelt igen i ökat skatteunderlag.

Vindkraft bär sig inte fysiskt

Vindkraften återskapar inte ens den energi som krävs för att tillverka den. Dessutom tillkommer vindkraftens behov av reservkraftverk av annat slag. Det gäller speciellt när elbehovet är maximalt, under kalla vinterdagar när röken stiger rakt upp.

Om man nu måste bygga ett reservkraftverk i alla fall, borde man fundera på vad vindkraftverk skall vara bra till överhuvudtaget.

Dessutom krävs extra kraftledningar och reglersystem. Ser man fysiskt på vindkraften är den mindre "gratis" än den kraft man får från olja, gas, kol och uran som man kan hämta "gratis" ur jorden. Vindkraften handikappas från början av sin lägre energitäthet i förhållande till alternativen.

Vindkraft, liksom solkraft, är därför inget egentligt alternativ. Bristen på el, och därmed upptrissandet av elpriserna, fortsätter ju mer vindkraft som byggs.

Det talas mycket om vindkraft, för att elbolag, gröna politiker och andra skojare vill låtsas att de gör något åt de höga elpriserna. Men vindkraften är elbolagens stora kassako. När marknadsprissättningen styrs av den dyraste och uslaste energikällan, blir vindkraften en galen ursäkt för de galna priserna på hela elproduktionen.

---