Det finns ett liv efter euron!

Alla de som varnat för att euron var feltänkt från början fick rätt i och med Greklandkrisen. Nu erkänner även förespråkarna att euron var feltänkt, i och med att de kräver en diktatur över alla EU-ländernas ekonomi och budgetar för att den gemensamma valutan skall fungera.

Den som är bäst insatt i detta är Helga Zepp-LaRouche, som från första början slog fast att euron påtvingades Tyskland som ett villkor för återföreningen 1989. Hon är också den som hela tiden har hållit fram alternativen.

Inför euro-systemets nära förestående sammanbrott har Helga Zepp-LaRouche, ordförande för EAP:s systerparti i Tyskland Bürgerrechtsbewegung Solidarität (BüSo), återigen pekat på att det finns ett liv efter euron.

I slutspurten av det viktiga delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen uppmanade hon väljarna att stödja hennes krav på att Tysklands egen valuta D-marken skall återinföras. Krisen kan bara lösas om den gemensamma valutan totalt upplöses och alla euroländer återgår till sina egna valutor. EU-länderna måste stabilisera sina egna valutor och stoppa all destruktiv valutaspekulation genom att stödja etablerandet av ett nytt internationellt valutasystem med fasta växelkurser.

Zepp-LaRouche uppmanade Tyskland att använda den följande åtgärdsplanen för att sätta stopp för den gigantiska finanssvindeln. Den enda frågan är: Kommer det att bli ett okontrollerat sammanbrott, med kaotiska konkurser, hyperinflation och början till en ny mörk tid - eller kommer detta program som förespråkas av Büso och deras likasinnade i andra länder att hinna genomföras i tid för att avvärja katastrofen?

Vad vi behöver är:

-  Omedelbart införande av ett tvåspårigt banksystem, som skyddar banker som ger lån till industri, jordbruk och handel och håller dem strikt åtskilda från finansbolagen (en Glass-Steagall-lag). Finansbolagen får reda upp sina räkenskaper utan statlig hjälp och om nödvändigt försättas i konkurs.

-  Allt som har med den allmänna välfärden att göra, särskilt löner, pensioner, personliga sparmedel, socialförsäkringar etc skall åtnjuta skydd och bevaras intakt i det nya systemet.

-  De "kreativa finansinstrumenten" raderas. Vi behöver inga hedge­fonder eller riskkapitalbolag, och inga derivatkontrakt, värdepapperiseringar, CDO, CDS, MBS etc.

-  Vi behöver ha suverän kontroll över vår egen valuta, D-marken, och kreditskapandet. All ny kreditvolym måste skapas genom att en nationalbank ger ut krediter till enbart investeringar, som är produktiva enligt den fysiska ekonomins princip.

-  I stället för gröna jobb och satsningar på fullständigt olönsamma "alternativa energislag" behöver vi satsningar på avancerad teknik, som Tyskland tagit fram men som hittills bara byggts i Asien. Exempel på sådan teknologi är den idiotsäkra högtemperaturreaktorn, liksom magnettågsystemet Transrapid, det helautomatiska godstransportsystemet Cargocap för städer samt bemannande rymdfärder, som motor för vetenskapliga och teknologiska genombrott.

-  Om vi kommer ihåg vår stolta tradition som en nation av diktare, tänkare och uppfinnare, kan våra små och medelstora företag, om de förses med tillräckligt med krediter, inte bara återskapa full sysselsättning och en blomstrande inhemsk marknad med en hög levnadsstandard. Då kan vi också medverka i stora infrastruktur- och vetenskapsprojekt i Ryssland, Kina, Indien och förhoppningsvis också i USA, som ett led i en återuppbyggnad av hela världsekonomin.

En 4-maktsstrategi

Lyckas Tyskland, Sverige och de andra europeiska länderna att genomföra dessa reformpunkter, då har vi ett bra utgångsläge för att delta i det som Zepp-LaRouche och hennes man amerikanen Lyndon LaRouche så länge har arbetat för: Ett nytt internationellt valuta- och kreditsystem, ett Nytt Bretton Woods, baserat på en första överenskommelse mellan världens fyra stormakter: USA, Ryssland, Kina och Indien.

Trots sina ekonomiska problem och problematiska ledarskap är USA fortfarande världens största ekonomi, och dollarn är fortfarande den globala reservvalutan.

Men det som gör USA helt oumbärligt är dess unika konstitution och Glass-Steagall/New Deal-tradition.

Kina och många andra nationer är fortfarande beroende av sin export till USA. Deras innehav av dollar och amerikanska statsobligationer kan betyda katastrof för dem om dollarn kollapsar.

Ryssland, Kina och Indien representerar tillsammans en tredjedel av Jordens landyta och befolkning. De har både stora tillgångar och ett stort behov av utveckling. De är också de tre nationer som fortfarande har någon form av nationell suveränitet och självständighet gentemot globaliseringsimperiet.

Helga och Lyndon LaRouche har, förutom allt arbete de uträttat i USA och Europa, personligen varit i dialog med högt uppsatta ledare i de andra tre stormakterna kring idén om en fyrmaktsöverenskommelse och vunnit stort gehör för den. Det enda som fattas är att USA (och Europa) bestämmer sig för att lämna den självmordspolitik som deras fanatiska bindning till kasinoekonomin och den utvecklings- och människofientliga gröna ideologin innebär.

Så här presenterar Lyndon LaRouche själv den 4-maktsidé som han första gången lade fram på en internationell konferens i Washington i mars 2007:

- Om vi alltså ska tänka på hur världen ska se ut i framtiden, under de kommande två generationerna, vilket är den tidsrymd vi måste tänka på, så måste vi tänka på ett program för att utveckla planeten, inte inom ramarna för globaliseringen, utan inom ramarna för ett system av suveräna nationalstater. Det innebär att nationer i olika regioner i världen måste komma fram till gemensamma överenskommelser om långsiktig utveckling, så att vi kan ge ut krediter för investeringar i infrastruktur och liknande med ett perspektiv på uppemot 50 år.

- Om vi gör det så skulle vi faktiskt kunna sluta en långsiktig, permanent överenskommelse om ett system med fasta växelkurser, utan att behöva göra några större förändringar i de nuvarande växelkurserna, med målet att garantera stabilitet. Vi kan få till stånd en överenskommelse, en fullkomligt förnuftig överenskommelse mellan nationer, om att byta ut det nu rådande bankrutta finanssystemet mot ett kreditsystem, ett kreditsystem med fasta växelkurser. Då kommer vi att kunna generera de långsiktiga kapitalförskott, i form av krediter, som behövs för att vi ska kunna ta oss an de verkligt stora projekten, som t.ex. ett järnvägssystem, färskvattenförsörjning och kraftproduktion för Afrika.

- I Europa måste vi ha en inriktning på världen. Vi måste ha idén om suveräna nationalstater - inte globalisering - suveräna nationalstater som är suveräna i hanteringen av sina egna angelägenheter, men som samarbetar med varandra. Samarbetet måste ha formen av ett långsiktigt kapitalflöde av teknologi, från områden med teknikutveckling till områden där det är brist på teknik. Detta skulle i de flesta fall ha formen av långsiktiga investeringar i kapitalvarutillverkning och offentligt initierade projekt.

- Detta är ett 50-årigt projekt. Nationer kommer att sluta handelsavtal och kreditavtal sinsemellan, utifrån en allmän uppfattning, bland världens suveräna nationer, om den riktning utvecklingen bör ta. Om vi är tillräckligt kompromisslösa försvarare för mänskligheten, om vi kan anamma principen som ledde fram till freden i Westfalen 1648, att varje nation först och främst ska tänka på den andres väl, då kan vi bygga ett förtroendefullt världssystem, som vilar på antagandet att varje nation arbetar lika mycket för de andra som för sig själv.

---