Den kognitiva människan är jordens försvar!

Artikel ur Ny Solidaritet nr 2/2012. Läs den som pdf på sid 4-5:

Nasas strålande succé, med landsättningen på Mars av Nyfikenheten (Curiosity) är en påminnelse om människans unika möjligheter att med sin tankeförmågas noëtiska karaktär bryta gränserna för vår existens på jorden. I webbtv-programmet Weekly Report den 8 augusti samtalade Lyndon LaRouche om detta med Peter Martinson och Benjamin Deniston från LaRoucherörelsens forskarlag. Samtalet kan ses på engelska på http://larouchepac.com/node/23584. Här följer en bearbertad och förkortad version.

Peter Martinson: Den gångna veckan hade vi antagligen den mest fantastiska utvecklingen någonsin i solsystemet när marslaboratoriet landade. Det är en ganska stor sakletare och undersökare som kom till Mars och den kallas Nyfikenheten (Curiosity). Den fick faktiskt sitt namn av en tolvårig flicka och vad jag förstår är det ett mycket passande namn. Detta är en av de mest storslagna händelserna på mycket länge i vårt solsystem. Det är en häpnadsväckande spanare och dess iakttagelser kommer att bli fantastiska. Vi har ingen aning om vad den kommer att hitta. Vi har en del idéer men vi vet inte vad den kommer att upptäcka.

Ännu viktigare är dess inflytande på den tänkande människan, vad en människa är, ty människan defineras inte av sina sinnesintryck. Vi har de materiella prylarna; vår kropp och liknande; vi har sinnen; vi kan titta runt om oss och vi ser saker; vi kan känna på saker och så vidare. Vi kan utveckla nya sinnesupplevelser så att vi kan iakttaga mer som att använda vågar för att väga eller teleskop och liknande saker. Men det är inte sådana saker som gör oss till verkliga människor. En människa är skild från sina sinnen och använder dem till att sammanställa och jämföra de olika intrycken för att komma på vad som verkligen händer i universum. Vad är det som skapar dessa intryck? Var är processerna som vi inte uppfattar med våra sinnen som är orsaken till sinnesintrycken?

Och spanaren på Mars, det bästa sättet att se på den är att den är en mycket... det är ett förunderligt sinnesorgan som vi har skapat.

Curiosity är en av många som nu håller på att utforska vårt solsystem. Vi har flera på Mars, men studiet av vår rymdomgivning med nya sinnesorgan som sänds ut i solsystemet har inte pågått så länge. Vi började sända ut saker i rymden under slutet av 50-talet och tidiga 60-talet och senare på 60-talet landsatte vi föremål på andra himlakroppar under Apolloprogrammet. Under 70-talet påbörjades, med Vikingsonden, sändningen av undersökande robotar till andra planeter.

Just nu har vi en växande infrastruktur av känselspröt speciellt vid Mars. Vi har tre satelliter i omloppsbana. En är europeisk, Mars Express som tar väldigt detaljerade bilder av markytan. Sedan finns Mars Odyssey som är den äldsta och som nu fungerar som primärrelästation för Curiosity. Och där finns Mars Reconnaissance Orbiter som placerades i sin bana 2006 som också fungerar som relästation för spanarna på marken i deras kommunikation med kontrollcentralerna på jorden. På ytan finns Opportunity som efter nästan 10 år fortfarande fungerar och nu Curiosity. Dessa fem system på och runt Mars skapar en uppsättning sinnesorgan vid planeten.

Curiosity är det största föremål som vi landsatt på en annan himlakropp förutom Apollomånkapslarna. Den är lika stor som en småbil. Väldigt stor och lättmanövrerad. Hjulupphängningen är densamma som på tidigare marsspanare men mycket större.

Galekratern

Landningsplatsen är en av de mest fantastiska på hela Mars. Galekratern är otroligt respektingivande! Titta på den topografiska kartan över Mars som är skapad av Mars Odyssey. Blått är väldigt lågt i förhållande till medelhöjden. Orange och rött är högland och vitt är mycket lågt. Södra halvklotet är högt, fullt med kratrar och kallas södra kratertäckta höglandet. Norra halvklotet är lågt, har få kratrar, är slätt och kallas det norra låglandet. De kratrar som finns tros också vara unga. Somliga tror att denna skillnad beror på att norra halvklotet tidigare täcktes av en ocean som suddade ut spåren av tidigare bombardemang. På södra halvklotet finns också de största vulkanerna i solsystemet.

Galekratern finns precis på gränsen mellan hög- och lågland. Norrut är lågland; söderut är högland. Den tycks vara mycket gammal enligt satellitanalyserna. Kanske 4 miljarder år tillbaka till den tid då det kanske fanns flytande vatten på Mars. Det finns tecken som tyder på att kratern, efter det att den kom till, täcktes över och begravdes så att inget syntes på marken och över den flöt floder med vatten och att vattnet sedan försvann. En av hypoteserna om Mars är att rinnande vatten försvann tidigt i historien.

Sedan detta hänt tror man att kratern grävdes fram av vinden under årmiljarderna. Allt finare sediment som kom från floderna blåste bort och grävde ett djupt hål. Det är en av de djupaste platserna på Mars, 4 km. Inne i kratern finns ett 5 km högt berg som tros bestå av sediment som inte blåst bort. Planen är att köra Curiosity en bra bit upp på berget därför att om hypotesen stämmer kommer man att hitta sediment som berättar Mars historia. Om du har en planet som inte har några tydliga tecken på liv finns det två sätt att undersöka dess historia. Det första är att räkna och undersöka kratrar. Det andra, som vi ännu inte har kunnat utföra på någon annan planet, är att undersöka sedimentlager, för de berättar vad som hänt. Man kan se atmosfärens sammansättning under olika tidsperioder. Man kan se om det fanns vatten eller inte. Man kan se om det finns organiska material från liv vid någon tidpunkt.

Alla fossiler som vi hittar på jorden finns i sedimentlager som skapades av vatten. Så om det finns fossiler på Mars kommer de troligen att hittas i berget som Curiosityspanaren skall köra upp på. Poängen är att detta är en häftig plats för en geologisk och kemisk analys av planeten och att den kommer att, som projektdeltagarna hoppas, fungera som en Rosettasten för hela planetens historia.

Mänsklighetens historia

LaRouche: Vi tittar på människans biologiska historia här på jorden och vi upptäcker ett fenomen kallat människan som är unik, som har vad vi kallar noëtiska egenskaper. Ingen annan känd art har denna karaktäristik. Nu tar vi itu med vad som händer runt Mars. Vad vi närmar oss är frågan om universums natur. Därför är frågan vilken roll noëtisk kunskap spelar för planeter och planetsystemet speciellt när det gäller liv. Är det möjligt, när detta universum är organiserat som ett universum, att den noëtiska förmågan som vi förbinder med den mänskliga tankeförmågan kunde ha skapats på jorden av sig själv? Inte möjligt; ty detta är en absolut kvalité; mycket lite uppmärksamhet ägnas åt detta, och när du diskuterar om mänsklighetens överlevnad så måste du undersöka jordens överlevnad. Är det så att jorden har möjlighet att garantera mänskligheten överlevnad? Kanske inte.

Men människans kreativa krafter är unika; och de ingår i en skala på, ska vi säga, evolution. Med andra ord, om vi tittar på mänskligt liv med avseende på det biologiska ursprunget till mänskligt liv så har du ett fenomen som händer som är unikt och vi kan inte härleda det från något som fanns tidigare. Men det existerar och det existerar i systemet. Och därför är förutsättningen att kvalitén kreativitet eller mänsklig kreativitet existerar i universum; det är inte någonting som bara hände på jorden. Och vi kommer troligen att hitta det genom att titta på vad vi gör på Mars nu; därför att frågan är, Mars tycks ha möjligheten att ha någon form av liv, av levande processer och liknade saker och till och med noëtiska processer som inte vågar existera längre, kanhända. Och därför är detta något som vi måste bry oss om. Vi är intresserade av långsiktig utvidgning, bevarandet av människan som art i universum, det är den framåtsyftande idén. Detta är vad vi måste hålla koll på. Det är inte något omedelbart som vi ser nu men det är något vi måste bry oss om.

Den förunderliga antennen

Peter Martinson: För en tid sedan utvecklade du föreställningen av människan som något som en antenn som är i resonans med en redan existerande skapelseprincip i universum, men för att en sådan förunderlig antenn ska skapas måste livet ha utvecklats till en sådan form som är ändamålsenlig för att komma i resonans med denna princip. Om detta tillämpas på Mars och vi kommer fram till att det antingen aldrig funnits liv där eller att det funnits liv tidigare som inte kunde få fäste, då ser vi kanske ett liknande fenomen när geologin och kemin på planeten var den rätta för något som var i resonans med livets princip men som inte kunde bära sig själv framåt av någon anledning. Men på jorden kom resonansen till stånd.

LaRouche: Detta utvecklas parallellt med solsystemet. Det är samma sak. Dessa begrepp måste vi ta itu med och problemet är att de tycks vara så främmande, men det är bara därför att de är främmande för människor som inte tänkt så mycket på dem. Men det är viktigt.

I samma stund som du ser att mänsklighetens tankeförmåga kan omfatta Marsbanans område runt solen har förändringen skett. Och människor som är verksamma på jorden, som dessa kollegor som sköter det här jobbet, förändras så att deras tankeförmåga nu är i resonans med Marsbanan och från den ståndpunkten ser de ned på jorden. När vi hädanefter försöker skapa riktlinjer på jorden och har denna bedrift i åtanke tittar vi ner på jorden. Vi måste titta ned på jorden, låta vår tankeförmåga innesluta detta område såsom det gjordes med denna bedrift. Med andra ord förändrade vi människans tankeförmåga, som en aktiv lyhörd princip, som nu tittar tillbaka på jorden med omtanke, ty vi placerade Curiosity där, för att titta tillbaka på jorden, för att försvara jorden. Vi ser alltså nu, som en organisation, försvaret av jorden från vårt skyttevärn på Mars. Genom att ta tag i Marsprojektet, vi är inblandade där, försvarar vi jorden från Mars. Det är skillnaden.

Det ställer den andra frågan: Vad är människan? Det faktum att när vi inte ställer den... Men jag tror vad jag alltid har trott, att den kommande generationen, de kommande 20-25 åren, under den generationen borde vi verkligen kunna uppnå fusionskraften. En vecka från månen till Mars, sådana saker. Så när du kommit så långt, du tänker på det sättet, du har redan börjat med din tankeförmåga - och jag är övertygad att detta program gör det med många människor - du tänker att nu skyddar vi jorden från Mars.

Läs mer och länkar om Curiosity här