Hur du med LaRouches ungdomsrörelses hjälp slänger ut synarkisterna

Demokraterna vann en historisk seger i de amerikanska kongressvalen den 7 november 2006. Vägen ligger nu öppen för ett riksrättsåtal mot Bush och Cheney. En stor del av äran går till LaRouches ungdomsrörelse (LYM), som genom en enveten kampanj och unika idéer klarade det som demokraterna i övrigt misslyckats med - att skapa den masseffekt som mobiliserade det avgörande, rekordstora valdeltagandet bland ungdomar i åldern 18-29 år.

Sergej Strid, svensk medlem i LYM, lägger fram vad som krävs för att ta denna amerikanska revolutionära anda tillbaka till dess europeiska rötter och befria Sverige från våra synarkistiska fiender.

Jag tänker göra något som ingen europé har lyckats med på över tvåhundra år. Häng med nu!

Hur kommer det sig att amerikanerna den 7 november 2006 kunde använda sin konstitutionella rättighet att börja lägga om kursen för landets politik, medan européerna fortfarande sitter fastlåsta mellan lagparagrafer som omöjliggör varje möjlig lösning på krisen? Hur kommer det sig att amerikanerna med Franklin Roosevelt år 1933 kunde genomföra ett stortartad produktiv mobilisering av ekonomin och stoppa depressionen, medan européerna lämmellikt accepterade den synarkistiska modellens fascistiska lösning med Hitler och Mussolini? Och hur kommer det sig att de bästa européerna i slutet av 1700-talet lyckades besegra den gamla europeiska oligarkin och skapa Amerikas förenta stater, ett "frihetens tempel och hoppets ledfyr" för hela mänskligheten, medan försöken att upprepa denna bedrift i Europa krossades i den franska revolutionens brittiskt iscensatta skräckvälde?¹

Är vi européer kanske födda impotenta? Är vi genetiskt oförmögna att kunna skapa suveräna republiker? Är vi dömda att i evighet förbli ett pessimistiskt släkte av klagande undersåtar?

Du som läser detta kommer säkert att svara nej på dessa tre frågor, men du kommer nästan lika säkert att misslyckas med att lägga fram en giltig idé om hur vi blir potenta, skapar suveräna republiker och blir fullvärdiga medborgare.

Om du tillhör den historielösa anti-amerikanska skaran, lär du, p.g.a. din reduktionistiska läggning, äcklas av blotta förekomsten av ordet "Amerika" och automatiskt stänga av all kognitiv aktivitet. Om du, å andra sidan, tror att du är "pro-amerikansk" för att du gillar George Bush, så stödjer du i verkligheten de välbärgade oligarkerna, de anti-amerikanska förrädarna bland dem som en gång korsade Atlanten.²

Bästa medborgare! Ta nu inte detta som ett angrepp på dig personligen. Du är nämligen i gott sällskap - miljontals andra européer blir dagligen försedda med lögner, misshandlade, lurade, plågade och förstörda av vår gamla oligarki. Vanligt, anspråkslöst, hederligt folk som sliter hårt för att försörja sina familjer, som inte begär mer än att få äta och sova och se sina favoritsporter på tv. Varför skulle de behöva oroa sig över alla världens problem, som de ju ändå inte skapade själva? Den typiske liberale européen säger: "Låt oss få vara som vi vill." Ärkeoligarken Zeus hånler åt den allt mer pinade Prometheus³: "För européerna behöver jag inga kedjor. De har redan sina egna."

Ledarskap: Att upphöja folket

För att skapa frihet måste man först ha en idé om vad frihet är, men hur kan man ha det när staten är korrupt, massorna är degenererade och kulturen rutten?⁴

Det säger sig självt att det inte går att ändra på detta genom att spela på den allmänna opinionen, dvs. det hopkok av olika, mer eller mindre godtyckliga åsikter, vars olycksaliga existens formats av just den korrupta staten, de degenererade massorna och den ruttna kulturen. En historisk vändpunkt kan endast ske genom att enskilda personer bestämmer sig för att bli historiska individer, såväl moraliskt och känslomässigt som intellektuellt, höjer sig över sin miljö och tar ansvar för att inspirera andra att göra detsamma. Detta kräver kunskap baserad på vetenskaplig rigorositet och gärningar baserade på agapé, kärlek till mänskligheten.

Lyndon LaRouche, den nu levande person som utan tvekan bäst personifierar detta ideal, beskrev det så här i en webcast[#Direktsänt tal, följt av diskussion, på internet. Se www.larouchepac.com] den 16 november 2006:

"Förr eller senare kommer systemet att sluta fungera. Och då kommer man till ett krisläge, när alla skriker: 'Det funkar inte! Vad ska vi ta oss till? Rädda oss! Rädda oss!' Detta är ett farligt läge. Man kan antingen få ett botemedel eller en diktatur - eller krig - i det läget. Det betyder att det måste finnas människor som i förväg har förstått vad som måste göras, och är redo att göra det. Idioten säger: 'Men vi kan inte föreslå något sådant, för folk är inte redo att göra det.' Säg: 'Din idiot! Fattar du inte att det är detta som är historia?' Man förbereder sig för att göra något som måste göras och säger aldrig att det inte går för att folk inte är redo. Man väntar tills de blir förbannat snälla och redo - när historien ger dem en spark i baken! Så gör man."

Ledarskap innebär att även själv, när situationen kräver det, vara beredd att utdela en sådan välriktad, kärleksfull, upphöjande spark.

LYM organiserar jordens nästa 50 år

LaRouches internationella ungdomsrörelse (LaRouche Youth Movement, LYM)⁵ har under de senaste månaderna varit tongivande för den politiska utvecklingen på flera kontinenter.

I USA avslöjade vi, med god hjälp av humor, ironi och vältränade sångröster, den Gestapo-apparat som opererat på universitet för att undertrycka studenters opposition mot Bush-Cheney-administrationen. Detta blev nyckeln till demokraternas valseger. (Se artikel detta uppslag.)

Själv har jag valt att lämna mitt hemland Sverige för att spela en viktig roll i hur LYM för närvarande ändrar på reglerna för hur politik bedrivs i Europa.

Tyskland är, både geografiskt, ekonomiskt och kulturellt, hjärtat av Europa. Hela Europa tittar på Tyskland för att bestämma om de sedan ska vara optimister eller pessimister om framtiden. I Tyskland självt vänder folk blickarna mot huvudstaden Berlin: Om Berlin går bra så går Tyskland bra, och vice versa.

Nu står tyvärr allt inte rätt till i den tyska huvudstaden. I den förra industrimetropolen, som tack vare stora män som Humboldt, Siemens och Rathenau över hela världen blev känt som elektropolis, möts man nu av rämnande fasader, ödelagda f.d. industriområden, hög arbetslöshet, sjukvårdskris och en snabbt ökande fattigdom. Stadshuskoalitionen mellan socialdemokraterna SPD och vänsterpartiet PDS har inte gjort något för att stoppa denna utveckling, utan tvärtom bidragit till den. Den modemedvetne borgmästaren Klaus Wowereit (SPD) har i stället försökt odla en ny image för Berlin som nöjesmetropol, vilket han själv, gång efter annan, uttryckt med sin slogan "Berlin ist arm, aber sexy", Berlin är fattigt, men sexigt.

In i denna miljö kastade vi oss, beväpnade med en klar strategi utarbetad av LaRouche och hans fru Helga Zepp-LaRouche, ledare för vårt tyska parti Bürgerrechtsbewegung Solidarität (Medborgarrättsrörelsen Solidaritet), nämligen att kalla fram utvecklingsoptimism genom att unikt program för en efterlängtad återindustrialisering av Berlin. Med en beslutsam, revolutionär ungdomsrörelse lyckades vi skapa en masseffekt som på sina ställen bröt igenom massmediernas totala kontroll på vad som får sägas. Vi sågs på alla möjliga platser runt om i staden. Vi sjöng och delade ut flygblad i tunnelbanorna. Vi diskuterade med medborgarna vid varje gathörn. Vi knackade dörr och hade stora körer ute i mörka förortsområden, där den försummade delen av befolkningen bor. Vi tog över de väl inövade skendebatterna mellan de "etablerade" kandidaterna och introducerade inte bara den verkliga situationen för stadsborna, utan även den lösning som nu måste tillämpas.

Framför allt hade vi en stor inverkan genom att vi sammanlagt fick ut mer än en halv miljon pamfletter, som grundligt gick igenom de idéer som krävs för att ta oss ur krisen. I likhet med vad vi gjort i USA med pamflettserien Children of Satan,⁶ orsakade vi ett ramaskri genom massutdelningen av broschyren Schreibtischtäter (Skrivbordsmördare), som avslöjar vilka som förstört den allmänna välfärden.⁷

Att det var ungdomarna som drev kampanjen betonades av att vår borgmästarkandidat och LYM-medlem Daniel Buchmann, 24, snart blev ett begrepp för berlinarna. Hans leende ansikte hängde nämligen, jämte orden "Jugend will eine Zukunft" (Ungdomar vill ha en framtid), på tusentals lyktstolpar. Han förde övertygande ut budskapet i radio- och tv-intervjuer och talade på de återkommande möten vi arrangerade, ibland för över hundra personer.

Vi kom inte in i parlamentet, men vi vann ändå! Den som blir valda utan att ha en aning om hur de ska agera i kristider, har nämligen ändå förlorat på förhand. Det vi gjorde under kampanjen var att effektivt lägga fram det enda möjliga alternativet för en lösning. Nu ligger förslaget på bordet - och i medborgarnas sinnen.

Efter denna storm över Berlin står det utan tvivel klart för varje förståndig människa att jordens framtid, ungdomarna, har kommit för att ta över ansvaret för hur civilisationen kommer att utvecklas. Vi har verkligheten och sanningen på vår sida. När dessa kommer fram, vilket förr eller senare, i enlighet med Ibykos-principen,⁸ sker, har vi, enligt LaRouches visa riktlinjer, redan gjort förarbetet till en vändpunkt i historien. Martin Luther King har nämligen rätt när han säger: "The arc of the moral universe is long, but it bends towards justice" (Den moraliska världens cirkelbåge är lång, men den välver sig mot rättvisa).⁹

En armé av universalgenier

Ungdomsrörelsens förmåga att kunna vara en kraft som skriver historia är varken mystisk eller slumpmässig. Där bakom ligger idogt, målmedvetet arbete, men också en förståelse för vilken kvalitet på detta arbete som krävs för att kunna rubba oligarkins grepp om mänskligheten.

Ingen människa föds som ett oskrivet blad. Vi föds alla in i ett kulturellt komplex, som är ett slags arv från allt som hänt från forntiden fram till nu. Endast den som har en personlig relation till andra individer genom historien har en måttstock att mäta sin egen samtid med och kan därmed undgå att falla offer för de oräkneliga fallgropar som den tillfälliga allmänna opinionen bildar för den obildade.

Men hur lär man känna någon som inte längre lever? Genom att återuppleva de fundamentala upptäckter som dessa genier gjorde, utan vilkas existens vi fortfarande vore i en mörk tid!

Ta Kepler, till exempel. Han var först i världshistorien med att upptäcka vad vi kallar gravitation, dvs. den princip som verkar överallt i universum, som därmed är lika stor som universum självt och som därför självfallet är osynlig för våra begränsade sinnen. Men den nästan blinde Kepler upptäckte den! Idag reduceras Keplers upptäckt till tre formella lagar. Dåtidens "superdator", den autistiske Newton, tillskrivs upptäckten av gravitation för att detaljerat ha beskrivit mekaniken för hur skuggorna, de synliga effekterna av principen, rör sig. Några likheter med nobelpristagare i ekonomi, kanske? Keplers upptäckt av universell gravitation, endast möjlig för människor, bemästras idag av inte fler än en handfull personer. Inte undra på att världen befinner sig i ekonomisk kris!

Lyndon LaRouches utmaning till LYM är att flerfaldiga antalet människor som vet vad en universell fysikalisk princip är. Mänsklighetens existens hänger på detta. Vi arbetar därför på att bemästra Keplers stora verk Den nya astronomin[#Johannes Kepler, Astronomia nova.] från 1609. I USA, där arbetet är längre fortskridet, har en grupp ungdomar, under LaRouches överinseende, börjat väcka Keplers genombrott till nytt liv med hjälp av animerad grafik.¹⁰ I Keplers hemland Tyskland har vi nu läst igenom den 650 sidor långa boken, som är unik tack vare att författaren går igenom alla sina tankar och hypoteser. Till skillnad från en modern lärobok, där det enda man serveras är "resultaten" (ofta gravt missrepresenterade), lär man här känna Keplers personlighet och hur han betraktade universum, och just därför är det möjligt att ta reda på vad Keplers kreativa genombrott egentligen var och hur det var möjligt. För detta krävs dock att man själv fysikaliskt konstruerar upptäckten, vilket vi ämnar att göra (förhoppningsvis under många långa nätter) under de kommande månaderna.

Musikens makt

Samma sak som gäller för en individs kraft att upptäcka en universell princip, gäller som en social princip för kommunikation av idéer mellan individer. Utan en sådan dialog kollapsar varje nationalstat till ett imperium.

Vokal, vältempererad polyfoni[#Flera röster som sjunger tillsammans.] i den klassiska musiken är det bästa exemplet på en utvecklad form av mänsklig dialog. Den numera nästan utdöda s.k. belcanto-tekniken utvecklades i Florens under renässansen för att med minsta ansträngning kunna producera den vackraste tonen. En vetenskapligt utvecklad sångröst är en förutsättning för att kunna uttrycka de ironier som göms i kompositioner av Bach, Mozart, Beethoven, m.fl.

I Bachs motett Jesu, meine Freude, som är LYM:s huvudsakliga musikprojekt, finns just den densitet av ironier med vilka man kan transformera även den mest blockerade 40-talist. Skönhet är ett oövervinnligt vapen mot pessimism, fulhet och ondska.

Om detta kan mycket sägas,¹¹ men musik måste även upplevas! Lyssna därför på LYM:s framförande av Bachs mästerverk, vilket öppnade LaRouches webcast den 16 november 2006.¹²

Och Sverige?

Enligt ett kinesiskt recept på kokt groda, ska grodan levande läggas i ljummet vatten, varefter temperaturen långsamt höjs tills grodan är färdiglagad. På så sätt undviker man risken att grodan blir våldsam och hoppar ur grytan om den upplever att det blir för hett. Det är tvärtom skönt och behagligt för den, ända tills den börjar känna att det är kris, men vid det laget är den ändå förlamad och oförmögen att kunna agera.

Sådan är i dag situationen i vad som för många upplevts som det trygga, sociala, demokratiska Sverige. Den generation som gav oss vetenskaps- och teknikfientlighet, nolltillväxt, valutaspekulation och gyllene fallskärmar, den degeneration vars livsmål enkelt kan uttryckas som sex, droger och rockmusik, har satt sin prägel på det svenska samhället.

Endast med en ny generation, som väljer att förkasta den gamla generationens misslyckade livsstil, kan trenden brytas. Då krävs det att svenska ungdomar börjar se sig själva som historiska individer som spelar en roll för hela världen - renässansmänniskor som inte låter sig manipuleras av grupptryck, hot eller litenhetsvansinne. Endast då kan Sverige bli något annat för världen än en fördömd synarkistisk modell.

Lyckligtvis finns det nu en bättre modell att ta efter. LYM:s genombrott i USA och Tyskland visar att det går att besegra synarkisterna. Med hjälp av LaRoucherörelsen i Sverige - Europeiska arbetarpartiet och LYM - kan du göra samma sak här hemma. Hör av dig!

--------------------

USA: LYM vinner val & förlöjligar fascister

av Niko D. Paulson och Sergej Strid, LaRouches ungdomsrörelse

Demokraterna red på en riksomfattande våg av brinnande motstånd mot Bush-Cheneys Irakpolitik, ekonomiska politik och katastrofala "krig mot terrorismen", till en historisk jordsskredsseger i kongressvalen den 7 november. I representanthuset har demokraterna nu ett betryggande övertag på 29 mandat och i senaten ett överläge med 51 röster mot 49. Den viktigaste orsaken till detta utfall var att valdeltagandet i åldersgruppen 18-29 ökade med två miljoner - ett väljarblock som kommer att bli den viktigaste faktorn i den amerikanska politiken.

I total kontrast till demokraternas objektfixerade ansats organiserade LaRouche en målinriktad nationell kampanj. Han grupperade sin ungdomsrörelse till collegeområden över hela landet för att bekämpa den tankepolisapparat som växt sig allt starkare på de amerikanska universiteten, och kunde på så vis leverera ungdomsrösterna som en avgörande segermarginal till demokraterna.

Som en del av denna rikstäckande kampanj släpptes i början av oktober pamfletten Is Joseph Goebbels On Your Campus? (se bild) för massutdelning. Den avslöjar den tankepolis som opererar på universiteten mot studenter, professorer och LaRouches ungdomsrörelse (LYM) för att förhindra att ungdomar engagerar sig politiskt, och som särskilt tar sikte på oppositionen mot den nuvarande administrationen. På den lägsta nivån fungerar David Horowitz' FrontPage Magazine, Yaron Brooks Ayn Rand Institute (ARI), American Council of Trustees and Alumni (ACTA) och tjogvis med andra slemmiga, studentrelaterade organisationer självständigt från varandra. Men undersöker man dem närmare visar det sig att denna till synes disparata grupp koordineras uppifrån av vicepresident Dick Cheneys fru, Lynne Cheney, och andra ideologiska anhängare av administrationens politik, så som bankiren John Train.

Fram till valet delade LYM ut över en halv miljon exemplar av "Goebbels"-pamfletten på ett hundratal universitet runtom i landet, och fortsatte att rekrytera nya ungdomar, fast beslutna att kämpa för en framtid. Som ett resultat av detta arbete och en serie interventioner på evenemang med hög profil arrangerade av detta universitetsgestapo, har Lynne Cheneys sköra operation börjat krackelera och avslöja sig som den fascistiska konspiration den är.

Den 20-21 oktober höll Ayn Rand-institutet en konferens på Tufts-universitetet i Boston. Talare var bl.a. Ayn Rand-institutets chef Yaron Brook, Flemming Rose, mannen bakom de islamfientliga karikatyrerna i Jyllandsposten, och Daniel Pipes, grundare av Campus Watch, vilka alla anser att USA bör gå mycket hårdare fram mot s.k. "islamisk totalitarism" och särskilt mot nationen Iran. Yaron Brook är t.ex. berömd för citatet att det bästa sättet att besegra "islamiska totalitära stater" är att döda "hundratusentals av deras anhängare". LYM gjorde narr av den folkmordiska panelen genom att helt enkelt säga sanningen. Under hela helgen konfronterades talarna gång på gång med sina förbindelser till David Horowitz, George Shultz och Lynne Cheney, ertappades med lögner och motsade varandra beträffande vems ärenden de egentligen går.

LYM omintetgjorde panelens försök att rekrytera studenterna i publiken till en fascistisk ideologisk ståndpunkt också genom att sjunga flera egenhändigt diktade sångtexter före och under de olika talen. Man framförde t.ex. Georg Philipp Telemanns kanon Ceciderunt in profundum med texten: "Shultz, Brook, Cheney want World War Three; hundredthousand muslims die; that's like Nazi genocide". När seminariet var slut var all den trovärdighet som debattörerna trodde att de hade som bortblåst; den tålde inte den humoristiska konfrontation med verkligheten som LYM stod för.

När Ayn Rand-institutets redaktör Andrew Bernstein framträdde på ett universitet i Los Angeles flög en LYM-medlem, utklädd till Ayn Rand, plötsligt upp och utropade "Det är jag! Jag är Ayn Rand! Jag behöver sex!" och började kasta ut kondomer till studenterna. Snart stod även Ayn Rands älskare Alan Greenspan upp i publiken och en LYM-kör började sjunga. På ett annat universitet nästa dag, när Bernstein tillfälligt lämnat salen för att kalla på säkerhetsvakter, gick en LYM-medlem fram till podiet, presenterade talaren som en galen folkmördare och smällde ner ett blodigt "skålpund kött" på Bernsteins pärm.

I Connecticut gjorde LYM en serie sånginterventioner mot Joe Lieberman, senator och grundare av ACTA tillsammans med Lynne Cheney och understödjare av Campus Watch-apparaten. När Lieberman (tidigare demokrat; nu kandiderade han som "oberoende") stod och gormade mot sin demokratiska motståndare Ned Lamont i en tv-sänd debatt, brast LYM-kören ut i Viva la musica med texten "Lieberman, don't protect Cheney; Cheney is a fat-ass Nazi; don't protect Nazis".

En annan dag, just som Lieberman steg in i en bar i Hartford för ett fototillfälle, började en LYM-medlem, utklädd till National Reviews grundare William F. Buckley, med peruk och brittisk accent, att dela ut "Buckley Bucks", gröna dollarsedlar med en text på baksidan som förklarade att den skenhelige Lieberman år 1988 hade tagit emot pengar från fascisten Buckley för att vinna sin senatsplats. Sedlarna regnade över Joe Lieberman, fotografer och övriga i baren, medan LYM sjöng en nyskriven kanon. Efter dessa händelser handlade pressens skriverier mer om sången och humorn än om Joe.

Detta är bara några exempel på den massiva, avgörande effekt som LYM genererade under valkampanjen. Läs mer i artikeln "New Politics" av Lyndon LaRouche på www.larouchepac.com.

---------------

Lyndon LaRouches utmaning till LYM är att flerfaldiga antalet människor som vet vad en universell fysikalisk princip är. Mänsklighetens existens hänger på detta. Vi undersöker bland annat det pythagoreiska kommat och kedjelinjens speciella egenskaper. På bilden syns artikelförfattaren till höger.