Den amerikanska historiens mörka sida

Den 22 november 2013 var det 50 år sedan världen chockades av skotten i Dallas som dödade president John Kennedy. Nu efteråt kan man se på vilket sätt mordet blev en historisk vändpunkt, vilket ger ett perspektiv på vilka politiska krafter som låg bakom mordet och varför endast goda amerikanska presidenter mördas. Vad gjorde Kennedy? Mot kolonialmakterna? Mot Vietnamkriget? Mot Wall Street? Mot rasisterna? Mot FBI och CIA? Vad hände med Kennedys projekt? Rymdprogrammet? Kärnkraften? Vattenprojektet Nawapa? Utvecklingsprojekten i Tredje världen?

LaRoucherörelsen i USA framförde till minne av Kennedy Mozarts Requiem inför 800 presoner i Virginia på 50-årsdagen av mordet. Den här viktiga politiska interventionen och en rad intervjuer och artiklar finns tillgängliga på www.larouchepac.com/jfk.

För att förklara denna mörka sida av USA:s historia, skrev Lyndon LaRouche i ”Den Stora Ontologiska Frågan” följande (hela översättningen på svenska kan läsas på larouche.se):

Den mörkaste sidan av den amerikanska republikens tidiga historia visade sig när det amerikanska presidentämbetet kapades av Storbritannien, återkommande, genom dess agent Aaron Burrs inflytande. Burr är ökänd för flertalet mord, innefattat det historiskt avgörande mordet på Alexander Hamilton. När Hamilton mördats av Aaron Burr måste Burr fly USA, först till Kanada och sedan under långa perioder till Storbritannien: Burr jobbade hela tiden under den brittiska underrättelsetjänstens högsta höns befäl och beskydd. Dessa hade rötter i själva London. Han återvände upprepade gånger till USA, ofta för en längre tid, såsom den gång han gjort det i egenskap av ledare för det landsförräderi till operation som fick vraket Andrew Jackson vald till president.

Jackson valdes som amerikansk president för två perioder med hjälp av den brittiske agenten och landsförrädaren Aaron Burrs uppbackning. Det samma gällde för Jacksons medbrottsling och direkte efterträdare som president Martin van Buren. Följden av valet av Jackson visade sig i själva verket bli ytterligare en förberedelse för ett amerikanskt inbördeskrig, vilket startades i USA av det brittiska kungahuset tillsammans med de krafter som härskade i kulisserna bakom de brittiska intressen som jobbade i maskopi med slavägarintressen på amerikansk mark. Det brittiska imperiet, i kombination med närstående brittisk verksamhet, blev den organisation som ofta egentligen bestämde det amerikanska presidentämbetets riktning, till och med efter den seger president Abraham Lincoln tog hem.

Faktum är att samma brittiska imperium som skapat och styrt Sydstatskonfederationen med stark uppbackning från kungligt brittiskt och sydstatshåll, stått enade under större delen av tiden före det som kom att bli känt som det amerikanska inbördeskriget. I princip kan detsamma dock sägas om mer eller mindre landsförrädiska skurkar till presidenter som Theodore Roosevelt, Woodrow Wilson (som återupplivade Ku Klux Klan och därmed gjorde den större än någonsin tidigare från sitt kontor i Vita huset), Calvin Coolidge, Herbert Hoover, Harry S Truman (Winston Churchills fotsoldat) och familjen Bushs Hitlerfinansiär Prescott Bush och dennes avkommor och tillika sedermera amerikanska presidenter, först George H. W. och senare George W. Bush. De bland våra medborgare som har en böjelse för det bisarra skulle försvara sådana fördärvade presidentval, såsom de som nu säger: ”Han är ju den vi valt till president!” En i sanning dyrköpt seger, men för vem?

Tillbaka till Ny Solidaritet: http://www.larouche.se/artikel/pamflett-bygg-for-framtiden