Dags bygga framtiden: Sverige vid vägskälet

Bakom den massiva penningmängden finns en annan, fysisk verklig­het. Ungdomar har ingenstans att bo. Hyresnivåerna i nybyggda hyres­lägenheter är oöverkomliga för många. Trångboendet ökar kontinuerligt. Vår mat och andra konsumtionsvaror importeras från låglöneländer där de produceras av lågproduktiva, uselt avlönade arbetare.

Mellan 1951 och 1975 byggdes i Sverige två miljoner bostäder. Mellan 1985 och 2009 byggdes 716 000 lägenheter. Mellan 1951 och 1975 fyrdubblades Sveriges elproduktion. Mellan 1985 och 2009 låg elproduktionen still. Under 50- och 60-talet gick nästan 30 procent av bruttonationalprodukten till nyinvesteringar. Under 80-talet låg nivån under 20 procent. Nu är investeringsnivån nere på 15 procent precis som under 90-talets bankkris.

Det Sverige som vi ser runt oss är en skapelse av verksamheter som pågick under efterkrigstiden fram till 1975. Då slutade Sverige att bygga för framtiden. Ingen regering har sedan dess visat det minsta intresse för Sveriges framtid på längre sikt.

Sedan 1975 har inga stora kraftverk planerats, inga stora transportinfrastrukturprojekt startats och inte heller något framtidsinriktat industriutvecklingsprojekt initierats. Inga vackra städer har planerats eller ens tyckts önskvärda. Regeringarna tycks i stället se som sin uppgift att spara så mycket pengar som möjligt. Vi lever i ett lappa och laga-samhälle där vi inte ens, enligt de olika regeringarna, har råd med de nödvändiga underhållskostnaderna för den befintliga samhällsstrukturen.

Annat var det under de första decennierna efter andra världskriget. Svallvågorna från den framtidsoptimism som Franklin D. Roosevelt hade ingjutit i det amerikanska samhället gjorde det möjligt att, under skydd av fasta växelkurser, valutareglering och kreditreglering, skapa framtidstro även i Sverige.

På 50- och 60-talet togs det för givet att levnadsförhållandena skulle förbättras för varje år med bättre vägar, bättre skolor, bättre bostäder, bättre sjukvård och modernare industrier.

70-talets vändpunkt

Detta ändrades totalt under 70-talet. Överenskommelsen om fasta växelkurser bröt samman 1971 och detta gjorde i ett slag de stora valutorna , från att ha varit verktyg för ekonomisk utveckling, till handelsvaror på en spekulationsmarknad.

Orsakerna till sammanbrottet var att man efter Roosevelts död hade tillåtit det monetära finansiella systemet, med bas i det brittiska imperiet, att åter ta kontroll över den internationella penningpolitiken. Denna typ av parasitsystem kräver hela tiden nya pengar för att överleva och skapar därför återkommande spekulationsbubblor som sedan brister.

På 70-talet löstes systemets likviditetsbrist med vad som brukar kallas första och andra oljekrisen. Dessa var egentligen inget annat än en tvångsbeskattning av hela världens befolkning vars avkastning gick rakt in i det internationella finanssystemet.

På väg mot förstörelse

För att berättiga detta startades en stor kampanj mot energikonsumtion, industriproduktion och ökad samhällelig produktivitet. Den så kallade gröna miljörörelsen såg dagens ljus under ledning av Världsnaturfonden som skapats av det brittiska kungahusets pris Philip och det holländska kungahusets prins Bernhard. Bristande resurser och sparsamhet blev slagorden för dagen. Åtstramning och slut på investeringar för framtiden blev svaret från våra kära politiker.

Resultatet av denna politik i Sverige under 35 år är att vi nu saknar produktionförmåga för att garantera vår egen överlevnad. Detta påstående kan synas märkligt när man tittar på vad som händer här just nu. Folk har gott om pengar. Konsumtionen har inte sjunkit i krisen. En nyligen avslutad avtalsrörelse ger ännu mer pengar i plånboken och allt verkar vara frid och fröjd.

Men bakom denna massiva penningmängd som delas ut till befolkningen finns en annan, fysisk verklighet. Ungdomar har ingenstans att bo. Hyresnivåerna i nybyggda hyreslägenheter är oöverkomliga för många. Trångboendet ökar kontinuerligt. Detta drabbar naturligtvis de svagaste grupperna först. Värst är förhållandena i våra invandrargetton.

Hälften av maten som säljs i våra livsmedelsaffärer är importerad och en stor del av animalieproduktionen är beroende av importerat kraftfoder. Nästan alla andra konsumtionsvaror importeras från låglöneländer där de produceras av lågproduktiva, uselt avlönade arbetare.

Samtidigt drivs en aggressiv sparpolitik inom alla verksamhetsområden oberoende av om de är privata eller offentliga. Den svenska industrin gjorde sig snabbt av med 100.000 industriarbetare när krisen slog till under slutet av 2008. I all offentlig verksamhet är det sparbeting och pengar som står i centrum för verksamheten; inte att uppgiften utförs på ett tillfredställande sätt.

Investeringar inom industrin har begränsats till åtgärder som kan ge omedelbara besparingar och ingenting investeras för framtiden. I alla sektorer görs endast investeringar som är nödvändiga för att verksamhet skall kunna fortgå.

Med hjälp av dagens finanssystem ser vi till att fattiga länder producerar det vi behöver. Vad andra inte kan producera åt oss såsom sjukvård, utbildning, vägar, järnvägar och hus blir för dyrt för oss. Detta system lurar oss att tro att pengar har ett inneboende värde när ett sådant inte finns. Pengar har ett värde enbart om det representerar ett fysiskt värde. Systemet befrämjar också girighet och egoism.

Ett sådant märkligt system kan förstås inte behållas.

Ny politik

- Dagens system måste ersättas med ett kreditsystem. Pengar får bara sättas i omlopp som krediter till investeringar som leder till att nationens produktivitet stiger.

- Sverige måste så fort som möjligt öka de årliga investeringarna till 30 procent av bruttonationalprodukten, den nivå vi hade fram till 1975. Det betyder en ökning med 450 miljarder kronor om året. Projekt att satsa på saknas inte.

- Bostadsbyggandet måste snabbt nå 50.000 bostäder om året.

- Omedelbar planeringsstart för ett heltäckande magnettågsnät i Sverige gärna i samarbete med våra grannländer.

- Kärnkraften byggs ut med målet att vattenkraften i framtiden endast skall användas som effektregulator.

- Effektiva spårtaxilösningar för våra städer kommer att underlätta livet för deras invånare.

Dessa projekt kommer att skapa en miljon nya produktiva jobb i Sverige, återskapa Sverige som suverän industrination och ge oss möjlighet att tillsammans med andra suveräna nationer bygga en bättre värld för kommande generationer.

Ingen kommer att sörja imperiet.

---