Bryt spelberoendet, sök lyckan!

För väldigt länge sedan, när jag bara var en 10-årig pojke, följde jag med min mor för att besöka en släkting i Bagdad, en kvinna som just hade kommit ur en familjekris, och som min mor ville trösta. Kvinnans man hade spelat på hästar – hästkapplöpningar infördes i Irak av britterna på 1940-talet – och han hade utvecklat ett spelberoende. Steg för steg hade han börjat missköta sitt arbete, han hade sålt sin bil och till slut lånade han pengar för att spela. En dag gick han in och hämtade fruns guldsmycken och sålde dem tillsammans med några möbler. När hon kände på sig att han tänkte ta lån på huset, tog hon barnen och flyttade därifrån. Dagen därpå kom hennes fyra starka bröder och gav mannen ett rejält kok stryk och krävde att han skilde sig och lämnade huset och barnen åt henne. Under inverkan av denna fysioterapi och hotet att förlora hela familjen vaknade han till sans och slutade med spelandet.

Jag förespråkar inte våld för att lösa finanssystemets och hela samhällets spelberoende, utan ett slags politisk chockterapi. Återinförandet av banklagen Glass-Steagall från USA:s ekonomiska kris på 1930-talet är en sådan chockterapi, som kan förhindra att finansoligarkin – genom sin kontroll över politiska institutioner i EU och USA – säljer eller pantsätter våra nationer för kunna spela lite till. Med Glass-Steagall kan vi separera spelandet från allmännyttig bankverksamhet, så att spelförlusterna inte, som nu, tillåts strypa syretillförseln till vår ekonomi, d.v.s. skapandet av produktiva krediter till industri, infrastruktur, jordbruk och hundratusentals produktiva jobb för de arbetslösa.

I Grekland och nu senast i Irland har regeringen böjt sig för bankgruppen Inter-Alphas krav på att spelförlusterna ska betalas av respektive lands befolkningar med hårda åtstramningar i den offentligfinansierade allmänna välfärden. Detta är samma krav som IMF och Världsbanken tvingade utvecklingsländerna att böja sig för på 1970- och 1980-talet, med beryktat resultat: svält och social misär för miljarder människor i mer än 40 år. Kan man acceptera detta! Självklart inte.

Nu mobiliseras politiskt motstånd på många håll mot denna nya fascism och EU-diktatur. I Irlands fall är det en nygammal brittisk imperialism som folk medvetet kämpar mot.

Men den avgörande frågan är om det finns en förståelse hos människor och politiska krafter för vilka vetenskapliga och moraliska principer som måste styra en modern fysikalisk ekonomi i ett nutida Westfaliskt system av suveräna nationalstater. Bevisligen har den förståelsen funnits hos Lyndon LaRouche och LaRoucherörelsen i många år. Nu är det dags att den uppgiften delas av andra fria medborgare och statsmän som har insett att hela världens existens hotas av de fortsatta försöken att rädda ett dött finanssystem. Det går inte att rädda det nuvarande systemet! Vi behöver bara begrava det så att det inte dödar oss också med sin stank och ruttenhet. Vi ska inte betala för det och låtsas att det lever. Vi kan bryta spelberoendet och gå tillbaka till att leva som en sund stor familj som sätter sin kreativitet, produktivitet och lycka framför sjuka pengafixerade njutningar.