Brittiska imperiet bakom masken

Fascister, miljörörelser och andra maskerade extremister höjs till skyarna när det passar den brittiska eliten, av inget annat skäl än att den vill trygga sin egen makt.

Miljörörelsens erkände brittiske fader är Charles Darwin. Han avfärdades på sin tid som "extremist" med sitt prat om att "människan är en apa".

Själv tillskrev han däremot sina upptäckter svartrocken Thomas Malthus. Denne trodde att jorden har "knappa, begränsade resurser" och att folkmängden förr eller senare går om dessa. Darwin skriver redan i inledningen till huvudverket 1859, vars alltid utelämnade, hela titel för övrigt lyder "Om arternas uppkomst genom naturligt urval eller de bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron", att han enbart "tillämpar Malthus' lära".

Malthus betraktades under sin livstid visserligen som "extremist", men gjordes efter sin död 1834 till rikskändis. Darwin måste därför alltför väl ha känt till att Malthus' lösningsförslag på "överbefolkningen" var massmord: "Alla barn som föds utöver det som krävs för att upprätthålla folkmängden måste nödvändigtvis gå under, såvida inte vuxnas död gör plats för dem." Han fortsätter med en rad förslag på metoder, som att sprida svält och särskilda sjukdomar. Det kan nämnas att när Malthus skrev "Befolkningsprincipen" 1798 var världsbefolkningen under en miljard.

Malthus skrev i egenskap av ekonom för brittiska imperiets kärnverksamhet: Ostindiska kompaniet. Efter att ha hjärntvättat ekonomistudenter i 30 år som professor vid East India Company College kunde imperiet börja genomföra hans idéer praktiskt: Enbart i kolonin Indien dödades mellan 50 och 100 miljoner, bland annat genom att tvinga dem att odla ekologiskt opium i stället för mat.

Darwin lovordade malthusianismens effektivitet i boken "Människans härkomst" 1871, men hade också kritik: "Högre spädbarnsdödlighet bland de fattigaste klasserna är också viktigt; liksom högre dödlighet från olika sjukdomar bland invånare av alla åldrar i trånga och undermåliga bostäder." Han påpekar att Malthus missat att "spädbarnsmord" ("infanticide") är effektivast, "i synnerhet av flickebarn". En samtida frälst malthusian var Karl Marx.

Dessa bägge brittiska extremister, Malthus och Darwin, kunde tack vare den tidens supermakt, det brittiska imperiet, saluföras som banbrytande vetenskapsmän på läroverk världen över. Nästa generation darwinister, H G Wells och Julian Huxley, blev därför alls inga extremistiska kufar på universitet, utan storpolitiker med globalt inflytande. De institutionaliserade Malthus' och Darwins teorier i form av det man runt förra sekelskiftet kallade rashygien eller "eugenics", vars lågvattenmärke nåddes i Auschwitz och liknande inrättningar under andra världskriget.

Efter kriget blev Huxley ordförande för Unesco, där han drev programmet "Människan i den moderna världen", enligt vilket genetiska "underklasser" inte borde få sjukvård (vilket nu tillämpas i Obamacare) och "långtidsarbetslösa steriliseras". 1959 blev han adlad av drottning Elizabeth II och gjord till president för Brittiska rasbiologiska sällskapet, varifrån han grundade Världsnaturfonden (WWF) 1961. Två andra grundare av WWF var en icke ångerfull Hitler-sympatisör, prins Philip hertig av Edinburgh, och en tidigare medlem av det nazistiska SS, prins Bernhard av Nederländerna.

Från och med detta var "miljön" det nya namnet för rashygien och har idag blivit statsreligion i hela västvärlden, så till den grad att vi i religiös övertygelse tillbakalutat godtar fattigdom och svält. Innehållet är detsamma som gamle Malthus' filosofi: "Resurserna är begränsade och eftersom européer är överlägsna måste vi se till att de underlägsna inte förbrukar dem."

Se mer på VIDEON: Miljörörelsen och rasismen: http://www.larouche.se/nyheter/2009/02/15/video-miljororelsen-rasismen

Tillbaka till Valpamfletten!