Bilindustrins framtid

Så länge regeringarna i västvärlden fortsätter att kasta 10 000-tals miljarder kr i finanskrisens svarta hål finns ingen framtid för Volvo, Saab och den svenska bilindustrin.

Hur skall bilhandeln kunna komma i gång igen om varken företagsköpare eller privatpersoner har krediter?

Och vem skall handla bilar i en civilisationskollaps orsakad av att derivatbubblans spelskulder sätts före människor och industri?

Bilindustrin måste förmå regeringen att omedelbart göra det LaRouche länge krävt -- en skuldsanering på banksystemet genom ett gigantiskt ackord och, tillsammans med andra länder, säkra det internationella betalningssystemet genom ett Nytt Bretton Woods. Varje räddningspaket till finanssystemet måste prioritera företag och människor. Vem behöver rädda banker som inte fungerar annat än för sig själva?

I dag grälar regering och opposition bara om hur de arbetslösa skall tas om hand. De målar in sig själva i detta hörn, när de låter finanssystemet, EU och klimatfrågan krossa bilindustrin. Det som blir över är lite småpengar till forskning, infrastruktur, skattelättnader och arbetsmarknadsåtgärder, inte till att hålla i gång de existerande verkstäderna.

Kortsiktiga infrastrukturåtgärder

Normalt sett tar infrastrukturåtgärder lång tid, men riksdagen kan besluta om åtgärder som omedelbart sänker kostnaderna för produktionen med minst lika mycket som en ny bro eller järnväg skulle göra.

Transportkostnaderna skulle t.ex. kunna sänkas omedelbart genom sänkta banavgifter och lastbilsavgifter.

Kostnader för diesel och bensin kan sänkas, inte bara genom omedelbara skattesänkningar, utan också genom att ta en strid med oljespekulanterna. Regeringen kan ingå direkta långsiktiga avtal med oljeländer som Norge och Ryssland, till ett mycket lägre pris, utan dagens orimliga "socialbidrag" till det konkursade finanssystemet.

Samma gäller elpriserna, som också kan halveras. Ett riksdagsbeslut kan omedelbart återinföra regleringen av elpriset för industrin. Klimatbluffen måste bara ur vägen, om produktionen skall kunna räddas.

Räddningspaket för industrin

För varje varsel om avskedanden måste regeringen dra i gång lämpliga projekt och sätta den frigjorda produktionskapaciteten och arbetskraften i nytt arbete. I myndigheter och kommuner finns långa listor på projekt som är färdigutredda och bara ligger och väntar för att bygga den infrastrukturkostym Sverige behöver. Budgettaken har slutat gälla för bankernas skull i hela EU. Nu borde de skrotas också för människorna! Då kan staten kreditfinansiera investeringar, så att verkstäderna hålls i gång. Balans behövs bara för driftsbudgeten. Investeringarna kan för ordningens skull separeras ut till en växande statlig kapitalbudget.

Bilindustrin kan ställa om sina verkstäder till all möjlig annan produktion, precis som man kan göra i en krigsmobilisering. Precis som regeringen driver på forskning genom stridsflygplansbeställningar, kan regeringen också driva fram nya branscher för bilindustrin att ta tag i. Vindkraft är ett dåligt skämt eftersom det (förutom lönsamhet) saknar all potential att skapa ny kunskap. Industrimässigt blir det bara ett AMS-liknande sysselsättningsprojekt.

Bilindustrins framtid ligger därför i sådana projekt som ett svenskt magnettågsnät. Här finns en ny teknik med supraledande magneter att bemästra. Ett höghastighetstågssystem kostar ungefär lika mycket oavsett om det byggs med rälsbunden teknik eller den snabbare magnettågstekniken, men potentialen för att ta fram nya industrigrenar är mycket större med ett tekniksprång.

Likaså finns potentialen i kärnfysiken, där de nya (idiotsäkra) högtemperaturreaktorerna kan ta fram 1000-gradig värme för industriprocesser. Här finns möjligheten att lokalt tillverka fordonsbränsle, förutom i form av elenergi även som vätgas eller metanol. Med två nya högtemperaturreaktorer kan all oljeförbrukning för den svenska transportsektorn ersättas. För bilindustrins del kan det betyda ett helhetskoncept för transportsystem inklusive tillverkning av maskiner för bränsleframställning och därtill anpassade fordon.

Med hopp om högintressanta utvecklingsmöjligheter kommer det att finnas många intressenter att rädda Volvo PV, Saab och andra i dag nedläggningshotade men för Sveriges och världens välstånd ovärderliga verkstäder.