Benghazigate rullar på: Efter Susan Rice stoppats, står Obama på tur? Obamas allians med al-Qaida


Samtidigt som Obama skröt om hur han dödat Bin Ladin och gjort slut på al-Qaida, formade han i verkligheten en allians med dem för att först störta Libyens regering. Nu är han i full gång med samma typ av operation mot Syrien. Att vårdslöst alliera sig med krafterna bakom de attacker som ägde rum i USA den 11 september 2001 och i Benghazi, Libyen, den 11 september 2012 -- utan att ens ha informerat eller rådfrågat den amerikanska kongressen -- är ett brott mot den amerikanska grundlagen och kan i förlängningen leda till ett världskrig, som idag bara kan utkämpas med kärnvapen.

Så dramatiskt inleds det faktablad som den amerikanska LaRoucherörelsen (LaRouche Political Action Committee - LPAC) publicerat och sprider vitt bland Washingtons styrande institutioner och kongressledamöterna.

Responsen till den långa kampanjen mot Obamaregeringens olagliga krigsverksamhet, som bryter mot internationell såväl som amerikansk rätt, är god inom kongressen och de övriga regeringsinstitutionerna.

Den amerikanska FN-ambassadören Susan Rice, som var den som tillsammans med president Obama först spred lögnen om att terrorangreppet på det amerikanska konsulatet i Benghazi var en urartad demonstration mot en B-film på YouTube, har redan stoppats från att kunna bli ny utrikesminister efter att Clinton avgått. Senator McCain och kongressmannen Peter King (ordf. i inrikesutskottet) spelade ledande roller i den delsegern.

Kontexten

LaRoucherörelsens roll blir ofta, förutom att lägga fram lösningar, att för regeringsrepresentanter runt om i världen förklara den större kontexten av det som ofta med rätta upprör för dagen. Angående den pågående kampanj som vi driver för att avstyra hotet om ett globalt krig, sa Lyndon LaRouche i en webcast den 4 januari i år:

"Poängen är, vari ligger hotet? Det är inte ett hot som kommer från Mellanöstern. Det är inte ett hot från Nordafrika. Det är faktiskt inte mycket till hot som kommer från Asien idag. Var kommer hotet ifrån? Det kommer från den transatlantiska regionen, från USA, från britterna och från Västeuropa. Det är däri faran ligger.

Det finns andra områden som är infekterade, men det väsentliga hotet kommer från USA:s regering och från den brittiska regeringen. Inte från Storbritanniens regering, utan från det brittiska imperiets regering -- och det brittiska imperiet inkluderar Saudiarabien; det är en integrerad del av det brittiska väldet."

Historiskt sett har västvärlden slitits mellan den europeiska civilisationens goda gåvor och imperiers brott mot mänskligheten. Från Romarriket till dagens globala brittiska välde, där finansimperialism och krigsmaskineri går hand i hand, har det funnits två för imperiet acceptabla styrelseskick:

1. Vasallstater, som Khaddafis Libyen under Tony Blairs tid, eller Saudiarabien och de flesta EU-länder idag.

2. Vad som i praktiken kan beskrivas som krigshärdar, med etniska och religiösa konflikter som ett vanligt inslag. Exempel på detta är dagens Libyen, Irak, Syrien, Afghanistan och Somalia. Även Grekland, och snart Spanien, är på väg att hamna i denna kategori om inget radikalt görs.

För att understryka den poängen bör det nämnas att Mubarak- och Khaddafi-regeringarna åtnjöt fullt stöd från västvärldens imperialister fram till en kort stund innan de störtades. IMF hyllade exempelvis deras avregleringar. Khaddafis son var på mycket god fot med det brittiska hovet och deras hovleverantör Tony Blair.

Redan 1996 hade den brittiska underrättelsetjänsten planer på att mörda Khaddafi med hjälp av al-Qaida (LIFG närmare bestämt, se nedan). Sedan valde man att gå på "lydiga diktator"-linjen under Blair. Libyen, likt Egypten, var därmed att betrakta som pålitliga allierade i kriget mot terrorn. Hit skickades folk för att torteras alltmedan Guantanamo byggdes upp. Obama stängde inte lägret, utan gick istället längre och spränger idag helt enkelt de misstänkta terroristerna i luften, ofta med barn och andra civila i närheten, som då också mördas.

När demonstrationerna i Nordafrika satte igång, först i Tunisien, sedan i Egypten, bytte man spår till krigshärdslinjen -- och genomförde samma scenario som i Irak. Idén att skicka våra länders soldater för att kämpa i krig mot en fiende som sedan plötsligt är vår vän, för att senare åter bli en fiende, torde uppröra. Exemplet med de nordafrikanska ledarna är även relevant för de svenska medborgare som UD precis förrådde och skickade till USA för att få en sorts grundlagsvidrig rättsprocess.

Varför får dessa inte samma stöd av det neutrala Sveriges Utrikesdepartement som de svenska journalisterna i Etiopien, som anklagades för terrorbrott enligt det landets terrorlagar, åtnjöt? Det finns fog att anta att Obamaregeringen efter sin policyändring angående al-Qaida inte straffar dessa så kallade Somaliasvenskar för att de ingått i terrorgrupper, utan för att de hoppat av al-Nusrah eller al-Shabaab. Sådant borde UD inte hjälpa till med.

Obamas mord på Osama Bin Ladin kan lite provokativt beskrivas som en intern angelägenhet inom imperiet. Saudiern Bin Ladin fick sparken som al-Qaida-chef och Obama tog själv över rodret, på maffiavis.

När den ryske presidenten Putin kommenterade västs nya policy med att säga att man lika gärna kunde släppa alla i Guantanamolägret och beväpna dem, är det mer än bara rysk sarkasm som ligger till grund för det uttalandet. Den ryska regeringen har förstått den brittiska politiken som Obama för.

Ett känt uttalande från den brittiske premiärministern Lord Palmerston, som hans senare efterträdare Winston Churchill gärna citerade vid tillfälle, blir här relevant: "Storbritannien har inga bestående allierade, inga bestående fiender, bara bestående intressen." När den, i likhet med Obama, pro-brittiske presidenten Truman tog över efter Franklin Roosevelt, gjorde han det som Putin nu sarkastiskt föreslagit -- han beväpnade japanska forna fiender och släppte dem ur lägren för att de skulle återkolonisera Indokina för västs räkning. Häri låg fröet till det förhatliga Vietnamkriget på 1960- och 1970-talen.

Relevansen för Sverige

1. Om de bättre krafterna i de amerikanska institutionerna gör sig av med Obama och andra som agerar som brittiska imperialister, kommer den dynamik som Sverige agerar i att ändras i grunden. Detta möjliga skifte kan det vara en idé att förbereda de svenska institutionerna och befolkningen för.

2. Det är av vikt att öka förståelsen här i landet för vad den politik som Sverige medverkar till -- genom krigsinsatser, politiska utlämningar och politiskt färgad medierapportering -- är, för att omedelbart ändra riktningen på den svenska politiken.

Kortfattat ur LPAC:s faktablad: LIFG ett tydligt exempel

Obama beordrade en flygförbudszon över Libyen och tillät att USA försåg rebeller med vapen, utan att kongressen konsulterats. Detta var ett lagbrott. Oppositionen, främst i Benghaziområdet i nordöstra Libyen, dominerades av Libyan Islamic Fighting Group (LIFG) som grundades av Abdel Hakim Belhadj under 1990-talet. Belhadj stred med al-Qaida och talibanerna fram till 1992, då Kabul föll och han tillsammans med Bin Ladin flyttade till Sudan.

Efter att flera av ledarna för LIFG fängslats av Khaddafi efter det misslyckade mordförsöket mot denne 1998, flydde fyra av ledarna till Afghanistan där de verkade som instruktörer i al-Qaidas träningsläger i Kabul och i Jalalabad. De återvände senare till Libyen som ledare i Natos marktrupp, Libyan Islamic Movement for Change, vilket var LIFG:s nya namn sedan 2011, och även bland annat som ledare för Tripolis militärråd.

Belhadj själv flydde tillsammans med Bin Ladin till Tora Bora-området i Afghanistan efter invasionen 2001, medan en annan ledare för LIFG, Sami Al-Saadi, stannade i Kabul då han valts ut för att leda striden mot amerikanerna. 2004 togs Al-Saadi och Belhadj till fånga av CIA och skickades från Thailand till Khaddafis Libyen. Det var vid den här tidpunkten som Blair sa att Khaddafi vill ansluta sig till västs krig mot terrorn och al-Qaida.

Sami Al-Saadi hade författat en plan för hur Khaddafi skulle störtas, som Birminghampolisen 2005 hittade hemma hos en annan LIFG-ledare som dömts för terrorbombningar i Marocko. Det var den planen som senare, i februari 2011, sattes i verket med flygunderstöd från Sverige och Nato.

I mars 2010 meddelade Khaddafis son att Belhadj och 233 andra LIFG:are skulle släppas ur fängelset. Detta efter att Tony Blair ingripit. De blev snabbt kärnan i oppositionen mot Blairs nyfunne vän Khaddafi.

Belhadj har stämt den brittiska staten, och hans kollega Sami Al-Saadi har just fått 2 miljoner pund i skadestånd, för dess medverkan i utlämningen till Khaddafis Lybien, enligt den brittiska nyhetsbyrån Reuters.

Obama beväpnar fienden

Enligt en artikel i New York Times från den 5 december 2012 gav president Obama under våren 2011 Qatar och Förenade Arabemiraten sin välsignelse för vapenleveranser till LIFG, som precis blivit av med sin terrorstämpel från amerikanska UD. Enligt en artikel i Wall Street Journal från den 17 oktober 2011 fick av Belhadj ledda grupper sammanlagt 20 000 ton vapen som det officiella Libyska oppositionsrådet aldrig såg röken av. Enligt New York Times-artikeln hade Obama insisterat på att dessa vapen inte skulle vara amerikanska, utan av annan härkomst, så att USA inte skulle få skulden, vilket får ses som lite extra sataniskt och dessutom som en indikator på att uppsåtet var just brottsligt. Han verkar ha insett att detta var förbjudet och gjorde därför sitt bästa för att dölja det.

Det andra 11:e septemberdådet och det tredje världskriget

Så, vad hände i Benghazi den 11 september 2012? Var det ett terrorangrepp utfört av Obamas allierade? Var det därför de ljög?

Vad som är klart är att det finns en lista av länder som ska invaderas och störtas i kaos. Sedan väljs tidpunkten baserat på omständigheter. Då kommer plötsligt mängder med mer eller mindre sanna rapporter om förbrytelser som våra tidigare allierade nu plötsligt begår. Mubarak, Khaddafi, eller Assad för den delen, har inte ändrat sig från en dag till en annan; det har bara blivit deras tur. Därför måste inställningen i väst ändras; det är här problemet finns och faran ligger. Allt annat är propaganda och vinklad, selektiv rapportering som syftar till att öka faran för ett globalt storkrig, kanske med kärnvapen när det blir Kinas eller Rysslands tur.