Zhou Xiaochuan på britternas krok: Representant för kinesiska centralbanken sväljer det brittiska betet

Ett BBC-telegram publicerat fredagen den 26 juni gör gällande att den uppenbart vilseledde Zhou Xiaochuan på den kinesiska centralbanken sagt: "Att det internationella penningsystemet domineras av en enda valuta ökar riskkoncentrationen och krisens spridning." Resultatet av ett sådant handlande skulle bli det värsta som Kina kunde göra mot sig självt och sitt folk.

Detta fruktansvärda misstag, som lyckligtvis bara är en tanke, och ännu inte verkställt, ska förstås som ett resultat av att berörda tjänstemän i Kina, Ryssland och andra länder har blivit manipulerade från brittiskt håll. Eftersom eurasiska och andra länder är okunniga om det nu rådande, London-baserade imperiala monetaristiska systemets natur, har den nu styrande generationen i större delen av världen duperats till att stödja en plan som kommer att leda dem själva i fördärvet.

En sådan plan från vissa nationers sida att begå internationellt mass-självmord på sina egna ekonomier skulle onekligen inte ha fått det stöd den fått den senaste tiden, om inte USA självt hade dragit vanära över sin ekonomi och sin valuta, genom den rent kriminellt idiotiska politik som fördes under president George W. Bush, och nu den patetiskt inkompetente president Barack Obamas ännu värre politik. Men det faktum att USA under dessa presidenter har haft, och fortfarande har, en helt förryckt ekonomisk politik, hindrar inte det faktum att politiken att införa ett nytt monetaristiskt världssystem är komplett galen.

Vår tids världsimperium

Från och med 1789 har det bara funnits två typer av finansiella-ekonomiska system i världen. Det ena har varit det europeiska systemet, som har dominerats av det brittiska imperiet sedan freden i Paris i februari 1763; utmanaren har varit det s.k. amerikanska systemet, så som det utformades under ledning av Alexander Hamilton, ett amerikanskt system inbyggt i USA:s federala författning.

Landsförrädiska händelser i USA:s politiska och ekonomiska system, efter Franklin Roosevelts död, banade emellertid väg för det som hände efter 1968, efter den katastrofala, av Storbritannien igångsatta utvecklingen 1968-73. Den 1 mars 1981 var USA-dollarn redan, under Trilaterala kommissionens inflytande, på väg att reduceras till bara ett bihang till det anglo-holländsk-saudiarabiska internationella monetaristiska systemet som byggde på den hegemoniska roll som länge innehafts av den av London skapade oljespotmarknaden. Sönderslagningen av USA:s ekonomi och valuta genom David Rockefellers Trilaterala kommissions sabotage 1977-81, i förening med den stolliga och destruktiva "gröna" politiken som lanserades på 1970-talet, gjorde att USA upphörde att vara en riktigt suverän nationsstat, och hänvisades till att spela rollen som ett alltmer avtynande verktyg för London, via Londons Wall Street-bedragare.

När Sovjetunionen bröt samman såg man snabbt till, genom förenade ansträngningar av både inre och yttre politiska krafter, att Väst- och Centraleuropa hamnade under en diktatur, initierad av premiärminister Margaret Thatcher, med stöd av Frankrikes president Francois Mitterrand och den instinktiva korruptionen hos Thatchers pudel, den faktiskt mer brittiske än amerikanske presidenten George H.W. Bush. Den underdåniga hållningen hos denne president Bush, och krossandet av den fysisk-ekonomiska potentialen i de olika delarna av det forna Sovjetunionen, lade grunden, genom Europeiska unionen, för ett faktiskt brittiskt världsimperium.

Förvirringen som man nu ser i ledande politiska kretsar i Ryssland och Kina, och på andra håll, beror till största delen på de faktorer som sattes i gång genom den här trions överenskommelser riktade mot Tyskland, Ryssland och andra, faktorer som sattes i verket av trion Thatcher, Mitterrand och Bush.

Hur ekonomin förändrades

Den allmänna trenden i riktning mot överstatlighet, som började med mordet i USA på president Kennedy, använde ett "markkrig i Asien", det meningslösa och fördärvliga kriget i Indokina, som en hävstång för att sänka den amerikanska ekonomin, och banade samtidigt på olika sätt väg för det som utmärker ett s.k. "post-industriellt samhälle".

1968 var till exempel vändpunkten, där de delar av den amerikanska grundläggande ekonomiska infrastrukturen som tillkom och de som togs ur bruk gick jämnt upp, och därefter har nettoproduktionen inom industrin och jordbruket, och den fysiska levnadsstandarden per capita och per kvadratkilometer territorium, fortsatt att rasa. Den produktiva amerikanen förvandlades till ett släkte snart lika dött som dronten, som det brittiska äkta paret där båda är för tjocka för att kunna genomföra någon lyckad omfamning i avelssyfte, var och en med vener, artärer och övriga kärl med en större sammanlagd längd än hela det ännu fungerande brittiska järnvägsnätet.

Krisen i världsekonomin, och i var och en av dess delar, är egentligen inte finansiell till sin natur, utan en kollaps av ekonomins fysiska nettoproduktion, mätt per capita och per kvadratkilometer. Som jag har framhållit, sedan 1996, med min "typiska kollapsfunktion" som pedagogiskt hjälpmedel, har penningmängden och finansvärdena skjutit i höjden samtidigt som den fysiska nettoproduktionen, per capita och per kvadratkilometer, har rasat i botten, alla med accelererande ökningstakter.

Lösningen på den nuvarande ekonomiska knipan, i hela världen, är att vända denna fysisk-ekonomiska utveckling, mätt i inte bara fysisk produktion per capita, utan också i kapitalintensitet och i energiflödestäthet hos de använda kraftkällorna.

Det betyder rent konkret massiva, långsiktiga investeringar, med fysiska löptider som kan vara uppemot ett halvt sekel, och med en fast ränta på mellan 1,5 och 2 procent. Ett sådant program behövs för att höja den fysiska produktiviteten hos nationen och dess arbetsstyrka, per capita och per kvadratkilometer, och samtidigt öka intensiteten i de fysisk-ekonomiska investeringarna i produktionen och dess grundläggande kapitalbildning, i både produktionen och den grundläggande ekonomiska infrastrukturen.

Denna välbehövliga reform kan bara genomföras om det nu rådande penningsystemet avskaffas helt och hållet, och byts ut mot en allomfattande överenskommelse om ett partnerskap mellan suveräna nationsstater som agerar genom ett kreditsystem, och inte ett penningsystem. USA:s roll som en nation som just nu är en låntagarnation, men som har en Hamilton-tradition och en mycket stor skuld att beta av, är den plattform på vilken man kan bygga både ett globalt kreditsystem med fasta växelkurser mellan valutorna och utgivning av lån i form av halvsekellånga krediter i ett forcerat program för att sätta fart på världsekonomin igen.

Utan en sådan reform nu kommer läget för varenda nation i världen mycket snart att vara hopplöst. Gör därför slut på det brittiska imperiets existens, nu.