Är krig det nya namnet för fred?

Till skillnad från Schillerinstitutets konferens i Tyskland i slutet av november, som talade för fred genom ekonomisk utveckling och dialog mellan kulturer, talade ledarna för Europeiska Unionen årets mottagare av Nobels fredspris (!) för mer krig i världen. USA:s president var helt med på noterna. Den gemensamma nämnaren för både EU:s och USA:s politik, till exempel mot Syrien, är inget annat än det nygamla brittiska imperiet. Talesmannen för detta är Tony Blair som den 10 december skrev följande om EU:s roll i världen i en debattartikel i Dagens Nyheter:

- Argumenten för EU är starkare än för 66 år sedan när projektet påbörjades. På den tiden gällde det fred, i dag gäller det makt. Kinas befolkning är tre gånger större än EU:s och dess ekonomi blir med tiden världens största. Indien har mer än en miljard invånare.

Så tolkade Blair världen, eller i avskalad form: En djungel där bara de starka överlever. Dagen efter Nobelfesten träffades EU:s utrikesministrar och beslutade om ännu hårdare tag mot Syrien och mer stöd för den så kallade syriska oppositionen som har blivit avslöjat att följa det militära ledarskapet av Al-Qaidas gren Jabhat Al-Nusra, vars självmordsbombare dagligen slår till mot Syriens armé, säkerhetsstyrkor och civila. Andra beslut som fick stöd av "fredspristagarna" var utplaceringen av Natos antirobotsystem i Turkiet, officiellt som skydd mot Syrien men i själva verket en förberedelse för en utvidgning av konflikten till Iran och Ryssland. Redan stödet till kriget inne i Syrien är ett brott mot FN:s stadgar och internationell rätt som skyddar suveräna nationer mot militärt anfall. Men antirobotsystemen som genomdrevs trots både Rysslands och Kinas skarpa protester, är en ännu värre upptrappning. Som Blair gjorde det tydligt, handlar det hela om att försvaga Kina, Indien och Ryssland och deras allierade och stoppa deras ekonomiska framgångar. Vart detta tydligt leder till, som Lyndon LaRouche har varnat, är ett globalt krig.

Men Schillerinstitutets och LaRoucherörelsens mobilisering i flera led mot krigspolitiken fortsätter särskilt i både i USA och Europa, för att det är här det hela kan vändas. En bred krigsopposition avslöjar rader av skandaler och brott mot internationell och nationell rätt, men det krävs mer. Utan idéer om alternativ till denna galenskap i form av en annan politik med ekonomisk utveckling och internationellt samarbete, blir inte freden möjlig. Det är just detta alternativ som har lagts fram på de högsta nivåerna i Europaparlamentet, USA:s kongress och runtom i världen av representanter av Schillerinstitutet och LaRoucherörelsen.

Med detta nummer av Monitor avslutar vi året 2012 som varit en fasansfull utförslöpa ner mot krig och ekonomisk kollaps. Men detta år behöver inte vara förlorat om det kan bli till en användbar läxa för ett förnyat försök för att rädda civilisationen på hela planeten och skapa riktig fred. Det nya namnet för fred har fortfarande bara ett namn: Utveckling. Vi kan lägga till: Dialog mellan kulturer och civilisationer.

På Schillerinstitutets konferens, som vi ger en delrapport från här, men som kan ses komplett i videoform på vår hemsida, lade representanter för flera nationer i världen fram de tydliga alternativen till årets hemska eskalering mot världskrig. Schillerinstitutets ledare Helga Zepp-LaRouche och hennes medarbetare presenterade en tydlig och enkel fredsplan som kan samla alla nationer runt ett alternativ till de pågående krigen i världen: Ett krig mot fattigdom och mot öknarna.

Det nya året bör och skall inte se ut som det gångna. Det som skiljer oss människor från alla andra varelser är att vi kan välja att ändra vårt sätt att leva och bete oss, och ändra världen omkring oss, i stället för att godtyckligt acceptera dess skenbart oföränderliga villkor.

God Jul och Gott Nytt År!