Angående Bernanke & Co: Fångad i rotorbladet

Stackars Ben Bernanke har på sistone förvandlats till en hasselmus på den galne hattmakaren Paulsons finansiella tebjudning. Det har visat sig beklagligt, att Lewis Carroll inte ägnade några rader åt den knasiga Nancy Pelosis roll vid tebordet; men då måste vi också ta det faktum i beaktande, att den roll Nancy eftertraktat uppenbarligen förbehållits av den personligt patetiska roll som Storbritanniens f d premiärminister Margaret Thatcher spelat å det brutalbrittiska imperiets vägnar.

Det rådande penningpolitiska lägets väsentligaste faktum är, att världens rådande, internationella penning- och finansiella system redan skulle ha förklarats dött och ruttnande, om bara patologen kommit i tid. Nämnt system, då det redan är dött, kommer aldrig att återhämta sig. Kungen i ordspråket är död; och en ersättare behövs innan hela kungariket går samma väg som sin avträdde monark.

Washington D C är emellertid inte det enda fallet av mentalsjuk regim i världen i dag. Tänk på de dåraktiga regeringar, runt om i världen, som proklamerat den pågående amerikanska finanskollapsen med påståendet: "Ja, USA är sjukt, men det kommer egentligen inte att drabba oss här". USA-dollarns krasch är en krasch av alla finansiella och penningsystem i alla kontinenter i världen. Det är det rådande internationella penning- och finansiella systemet som är obotligt bankrutt och därför så gott som dött. Att återuppväcka de döda har aldrig varit en klok policy. Nu är de alla döda, då det finansiella och penningsystem i vilket de befinner sig nu är dött.

Ordet till de visa är därför följande.

Ekonomiskt värde låg aldrig på riktigt i pengar. Som USA:s regering under president Franklin Roosevelt förstod i sin praxis är de enda sanna ekonomiska värdena fysisk-ekonomiska värden, inte penningvärden. Ökningen av arbetets produktivkraft, per capita och per kvadratkilometer av nationellt territorium är därför det enda sanna måttet på värde.

Då framåtskridande, under i nuläget fortsatta verksamhetskriterier, för övrigt inte kan ske annat än under förslitningsförhållanden, så vinglar den ekonomi som inte ökar sin produktions fysiska nettoproduktivitet per capita, mätt per capita och per kvadratkilometer av dess totala territorium, redan nu fram längs den förfallna vägen mot kollaps, såvida den inte ändrar sitt betéende tillbaka till framåtskridande. I synnerhet USA har kollapsat, i verkliga (d v s fysiska) termer, per capita och per kvadratkilometer sedan amerikanska budgetåret 1967-68. Nixons reformer sänkte amerikanska ekonomin och den av trilaterala kommisionen kontrollerade Carter-administrationen släppte lös en systematisk förstörelse av det vrak som Nixon- och Carter-administrationen skapat.

Det premiärminister Thatcher och hennes kumpan president Mitterand gjorde, i maskopi med en korrumperad amerikansk president, George H W Bush, sänkte återstoden av USA:s och Europas fysiska ekonomier under 1990-talets gång. Fru Thatchers brutalbrittiska imperialism, den s k "globaliseringens" förlopp, det nya "Babels torn", som ledde till Maastricht, har så gott som blivit ett högförräderi mot den mänskliga rasen i sin helhet. Det är USA:s medskyldighet till detta "post-industrialismens" förlopp, "globalisering", som varit den avgörande faktorn, i kombination med Nixons galenskaper 1971-1973, som möjliggjort den rådande globala sammanbrottskrisen av världens nu förruttnande IMF-system.

Sjuka valuta- och penningsystem som gått in i sin slutfas, som det rådande världssystemet gjort, kan inte fås levande igen med något som mest liknar garagemekanik. De måste ersättas.

Det synsätt som måste antas för att erbjuda den behövliga ersättningen är att erkänna, att det regeringarna måste agera för att rädda är det fysisk-ekonomiska systemet, som president Franklin Roosevelt demonstrerat detta tillvägagångssätt. Det finansiella och penningsystem som orsakade kollapsen måste reformeras i tillräckligt radikal grad, med hjälp av reformer under konkurs, så att ekonomins verkliga del, den fysiska ekonomin för vetenskapligt och teknologiskt revolutionerande verksamhet i och mellan länder, tillåts fungera genom att ekonmomin befrias från hopplöst sjuka penning- och finanselement.

Under dessa rådande förhållanden, vad borde man säga om kongressledamöterna Barney Frank och Nancy Pelosi, som insisterar på sitt förslag att lösa det mänskliga samhällets problem genom att finansiera ett program för att lära döda lämlar att flyga?