Andrew Jackson ingen förebild

Bankernas lättsinne och makt att "skapa pengar ur luft" har för några slagit över till den andra ytterligheten, en längtan efter säkerhet i guld, silver och "skuldfria" pengar. Man har fått beröringsskräck för allt vad skulder och räntor heter och vill att banker enbart skall vara kassor som förvarar och förmedlar insättares pengar med hundraprocentiga reserver. Om företag har svårt att få lån från banker nu, kan ett sådant system bli rena katastrofen. Det kan tvinga fram en omedelbar återbetalning av de få lån företagen faktiskt fått i dagens spekulationsinriktade banksystem.

Andrew Jackson, som var USA:s president 1829-37, hade en liknande syn på pengar, som drev in USA i en enorm ekonomisk kollaps. Från att USA hade haft ett fungerande kreditsystem som finansierade både enskilt företagande och en snabb utbyggnad av infrastruktur och jordbruk, ledde Jacksons försök att avveckla skulder och räntor till att företag och privatpersoner tvingades sälja allt de ägde för att betala av sina skulder. Kreditsystemet avvecklades av Jackson, trots protester från hans egna. Jacksons fjärde finansminister Roger B. Taney, utsedd utan kongressens godkännande, drev igenom nedläggningen av USA:s Andra nationalbank, som hade använts för att skapa statliga krediter till utvecklingen av ekonomin.

Varken banker eller stat

När dagens protester mot bankernas makt samtidigt också riktas mot politiker och statsapparat, som anses "korrumperade" eller "inriktade på att lättsinnigt använda pengar till valfläsk", är man inne på samma felsyn som Jacksons. Eftersom politiker inte var betrodda att skapa krediter, och statsapparaten helst skulle minimeras till en minimal "maskin", lämnade Jackson över hanteringen av penningsystemet till privata banker. Bankerna skapade inga krediter varken för företag eller offentliga projekt och krisen blev ett faktum.

Krediten var möjligheten för fattigt folk att skaffa sig maskiner och mark för att väcka den sovande potential som de hade. Sådan kredit är inte bara skuld utan också ett mått på hur mycket som investeras för framtiden. Kredit innebär en framtidssatsning som är beroende av att resten av produktionssystemet också utvecklas parallellt. Utan kredit är fattiga beroende av att det finns "snälla" rika som vill låna ut pengar på rimliga villkor. Jacksons kampanj mot skulder ledde, som tidigare sagts, till att företagare och jordbrukare liksom delstaternas och städernas olika infrastrukturbolag tvingades betala tillbaka sina krediter. När alla samtidigt sålde av tillgångar för att klara skuldbetalningarna sjönk priserna, pengarna räckte inte och massor av företag och jordbrukare gick i konkurs. När ekonomin inriktades på pengar i stället för kredit blev allting kortsiktigt och partikulariserat. Kanaler som skulle ge möjlighet till utveckling av nya regioner blev just så "olönsamma" som Jackson talade om, eftersom nya fabriker längs kanalerna inte kunde byggas när kreditsystemet ströps.

Att skapa tillväxt i den fysiska ekonomin är att uppväcka sovande potential. Med utbildning och uppfinningsrikedom letas den största möjliga energitätheten upp för att bli en ny teknik med den största potentialen. Den reala ekonomins tillväxt sker genom att nya anläggningar byggs med den nya tekniken. Skall detta inte uteslutande göras av redan kapitalstarka personer, krävs en allmänt tillgänglig kredit för uppfinnare och entreprenörer. Insamlingen av sparmedel kan stimuleras av att banker ger ränta och andra tjänster. För den som tar krediten är räntan inte något avgörande problem, så länge den är mindre än den reala avkastning som möjliggörs av den nya tekniken, organisationen eller arbetet som blir möjligt genom krediten.

Nolltillväxt och folkmord

I stället för att rätta till problemen görs dagens gigantiska skulduppbyggnad efter spekulationsförlusterna i banksystemet till ett "bevis" för att ekonomisk tillväxt alltid leder till kollaps. Räntan blir till själva sinnebilden för ekonomisk felstyrning av samhället in i ständigt upprepade kriser. Den sätts i samband med medeltidens ockrare och antar rent religiösa dimensioner som symbol för ondska. Räntan jämförs med skatt eller orättmätig plundring, som omfördelar existerande tillgångar.

I själva verket använder denna ränteteori ett cirkelbevis, eftersom den insmugna förutsättningen om tillgångarnas eviga begränsning samtidigt är orsak till kollapsen. När man förutsätter att jordens resurser aldrig kan växa, blir också ekonomisk tillväxt omöjlig. Räntan driver fram kollapsen snabbare genom att omfördelningen av rikedomen gör att bördorna för de fattiga blir större ju fattigare de blir, och till slut orkar inte ekonomin bära räntekostnaden. Men ett slutet system kollapsar alltid förr eller senare. Inrättar man ett system baserat på att jordens resurser är konstanta och därmed på nolltillväxt, skapar man förutsättningen inte bara för finanskollaps utan även för folkmord. Jacksons politik visar det.

För Jackson var jorden begränsad. Han lät Sydstaternas plantagejordbruk utvidgas på indianernas bekostnad. De missionärer som utbildade indianerna förbjöds fortsätta. Cherokeeindianernas tidningar stängdes. Jackson bröt mot den amerikanska statens uppgörelse med cherokeerna och ett beslut i Högsta domstolen 1831 om att indianerna hade rätt till sin nations territorium. Jackson skickade helt lagvidrigt ut armén för att genomdriva denna etniska rensning och senare ett 70-tal andra, som fördrev olika indianstammar till fjärran indianreservat. Men Jacksons folkmord drabbade inte bara indianerna, också Afrika drabbades.

Med Jacksons system fanns inte möjligheten av produktivitetsutveckling genom utbildning och ny teknik. Slavar användes på det kraftigt ökande antalet nya plantager på indianernas områden i Georgia, Tennessee, Florida, Alabama och Mississippi. Miljoner slavar hämtades från Afrika till en ekonomisk politik där kreativitet och läskunnighet var bannlysta. Jacksons politik inriktades inte på att utöka jordbrukets avkastning och resultatet blev en strid om den begränsade jorden och import av slavarbetskraft.

Hur Andrew Jackson förstörde USA

Trots den ekonomiska och sociala katastrof som president Andrew Jackson åstadkom, lockar hans politik många som försöker få stopp på banksystemets vanvettiga excesser idag. För den som vill förstå hur finanskrisen kan göras ännu värre har Michael Kirsch från LaRouchePAC skrivit artikeln "How Andrew Jackson Destroyed the United States".

Kirsch visar också hur Jackson stod under inflytande från den gamla brittiska kolonialmaktens intresse att ekonomiskt försvaga USA genom sitt nära samarbete med de brittiska inflytelseagenterna Aaron Burr och Martin Van Buren. Samma brittiska imperium, i sin moderna fortsättning som maktcentrum för det globaliserade finanssystemet, försöker med hjälp av Andrew Jacksons katastrofala idéer förhindra införandet av en bankdelning och ett fungerande kreditsystem. Som SVT:s Vetenskapens Värld visade i ett program den 19 november 2012 om en konferens som Institutet för nytt ekonomiskt tänkande höll den 12-15 april i Berlin, deltog som talare, initiativtagare och sponsor ingen mindre än George Soros, den brittiska drottningens inflytelseagent och personliga förvaltare.

Tillbaka till Ny Solidaritet