Amity Shlaes - amerikansk fascism i ny tappning

"Endast de små uppviglarna och förrädarna har haffats av FBI. De riktigt stora nazistiska femtekolonnarna i USA går fortfarande fria. Trots att det finns bevis på att de..., som sätter profit före patriotism och fascism har helt baserat sin verksamhet på profit medan all deras propaganda talar om patriotism, har konspirerat för att göra USA till en del av storfinansen baserat på nazism. Thurman Arnold, biträdande amerikansk allmän åklagare, hans biträde Norman Littell och flera utredningar i kongressen, har lagt fram oomstridda bevis att några av våra största monopolbolag, ingick hemliga avtal med nazistkartellerna och delade upp världen mellan sig. Mest ökänt av dem alla var Alcoa, monopolet som ägs av Mellon, Davis och Duke, ansvarigt för att USA inte hade tillräckligt av aluminium att bygga flygplan med före och efter Pearl Harbor, medan Tyskland hade obegränsade tillgångar. Sabotaget utfört av aluminiumbolaget och andra, nämndes väldigt lite i pressen, men flera böcker har nu skrivits om detta utifrån de officiella dokumenten. "
- utdrag från Facts and Fascism av George Seldes, egen publikation 1943

I introduktionen till sin bok från 2007, vilken innehåller en tirad av lögner mot president Franklin Delano Roosevelt och New Deal, presenterar Amity Shlaes, vad många fjäskande recensenter, från Wall Street och City of London, påstår vara en "ny fräsch syn" på historien kring det turbulenta 30- talet, där nya tvivel på Roosevelts presidentår läggs fram. Hon argumenterar i sin bok, för tesen att om den fria marknaden hade fått fritt spelrum, så hade den stora depressionen upphört åratal före andra världskrigets utbrott.

Men ingenting kunde vara längre ifrån sanningen. Amity Shlaes The Forgotten Man hämtar sina skeva slutsatser och många av sina påhittade fakta direkt från 30- talets propagandister från Wall Street och Londons American Liberty League , vilka öppet var för fascismen. Samtidigt som hon ytterst sparsamt nämner den skamliga kärleksaffären mellan Hitler - Mussolini och American Liberty League , så stjäl hon alla sina argument mot FDR från American Liberty League s 135 pamfletter och deras väldiga mängd av flygblad och tal, i huvudsak producerade mellan 1934-1936.

För American Liberty Leagues girigbukar på Wall Street, var Hitler, och i synnerhet Mussolini, mer att föredra än Roosevelts "kommunistiska" politik. Som John Hoefle har dokumenterat i EIR så placerade också de bankirer och kartellchefer som stödde American Liberty League sina pengar i det som de förespråkade. De finansierade både Hitler och Mussolini, ända fram till andra världskrigets utbrott och därefter. De bibehöll sina hemliga kartellavtal med I.G Farben, med von Schroeders bankintressen vilka låg bakom Waffen SS och med de tyska stål-, kullager-, aluminium- och kolkartellerna under hela andra världskriget. Jättarna inom amerikansk finans och industri, JP Morgan, Mellon, du Pont, General Motors, U.S. Steel, Standard Oil of New Jersey, Guarantee Trust, Dillon Reed, Sullivan and Cromwell, Brown Brothers Harriman och Sun Oil hade alla sina hemliga kartellavtal med sina tyska (och brittiska) motsvarigheter.

Det var först efter kriget och, tyvärr, efter Roosevelts död som hela bilden av deras dubbelspel med Hitler började komma fram offentligt. Samtidigt som tjänstemannen på justitiedepartementet,James Stewart Martin dokumenterade i sin bok från 1950, All Honrable Men, om sin egen offentliga utredning av den transatlantiska och nazistiska kartellstrukturen, så lyckades ledande amerikanska fascist- och nazistförespråkare, så som general William Draper, Allen Dulles och Prescott Bush, både att undertrycka sanningen, och att återställa kartellernas fulla makt under de första Trumanåren av Kalla kriget.

Det nazistiska bytet och de nazistiska krigsförbrytarna smugglades ut ur Europa till Sydamerika, Sydafrika och Mellanöstern där de rehabiliterades som s.k. "anti-kommunistiska" frihetskämpar, genom Allen Dulles och James Jesus Angeltons "råttgång" och liknande hemliga operationer, vilka inte kom i ljusan dager förrän årtionden senare.

Attackerna på arvet efter FDR, vilket Amity Shlaes lögnaktiga propagandaskrift är ett typexempel på, är själva kärnan i den desperata attack som nu riktas mot Obamas presidentskap. Den kommer från exakt samma apparat i London och Wall Street, vilken överöste Mussolini och sen Hitler med både pengar och smicker under 1920 och -30 -talen, samtidigt som de planerade att genomföra en kupp och mörda FDR sedan han valts till president. De slogs även med näbbar och klor för att stoppa New Deal till den grad, att de bidrog till att sätta igång den allvarliga ekonomiska nedgången 1937 och 1938, vilken underminerade Amerikas uppbyggnad innan kriget.

Detta ekonomiska sabotage av packet på Wall Street inträffade samtidigt som de mäktiga anglofila amerikanska familjerna så som Morgan, du Pont, Mellon, Luce, Harriman och Bush, fortsatte höll på Hitlers och Mussolinis planerade erövring av Sovjet, för att på så sätt kunna skapa ett världsvitt fasciststyre.

Varje mått och steg som fascisterna på Wall Street genomförde var inspirerat av de faktiska arkitekterna bakom fascismen och nazismen, vilka huserade i Storbritannien. Dessa var bland annat mäktiga aktörer på arenan i City of London så som Montagu Norman och Lord Beaverbrook, politiker som Winston Churchill och grupperingar som Roundtable Group och Cliveden Set.

Nu, som då...

I mångt och mycket kan Amity Shlaes kallas omslagsflickan för återupplivandet av de fascister från American Liberty League som idag, är ute för att eliminera Obamas presidentskap, mitt i en ännu större nationell och global kris än den som FDR fick ta över i mars 1933 när han svor presidenteden.

Det är ingen slump att Shlaes skrev sin bok när hon hade en fast tjänst på American Enterprise Institute (AEI), ett redskap som lanserades som en del av attackerna på FDR under senare delen av 30- talet, och som fortfarande arbetar för att sprida samma ekonomiska doktriner som den "Österrikiska skolan " och samma doktriner för förebyggande krigföring som kännetecknade Hitlers nazistdiktatur.

American Enterprise Association startades år 1938 av en grupp ledande bolag inom Wall Street - sfären inkluderat General Electric, Chemical Bank och Bristol Myers. AEA leddes, fram till sin död 1951, av Lewis Brown som var VD för Johns-Manville Corporation och en ledande finansiär av Gerald L.K. Smiths Committee of One Million. Kommittén, grundad 1936, var en bland många populistiska, rasistiska och antisemitiska förgreningar och fasader från och för American Liberty League, som spred en antisemitisk och galen lögn, riktad mot FDR, för att ha bedrivit en "judisk-kommunistisk konspiration" mot Amerika. Det av familjen Pew ägda Sun Oil, en av huvudfinansiärerna till American Liberty League, gav även stora donationer till Smiths Committe of One Million. Johns-Manville var en av kronjuvelerna av JP Morgans företagsimperium.

Shlaes utgivare var Rupert Murdoch, den i Australien födde brittiske mediemogulen och skyddslingen för Hitleranhängaren från Cliveden Set, Lord Beaverbrook. Murdochs medieimperium inkluderar nu även Wall Street Journal, New York Post, Harper Collins Books och Fox TV, vilka alla konstant basunerar ut propaganda för att förtala FDR.

Shlaes själv är skapad av Wall Street och City of London. Enligt sitt curriculum vitae har hon varit journalist på City of Londons egna flaggskepp Financial Times, redaktionsmedlem på Wall Street Journal, kolumnist på Bloomberg News, bidrar med artiklar till National Review, the American Spectator och The New Republic, och är för närvarande medlem av organisationen Council on Foreign Relations. Hon arbetadegenom ett JP Morgan-stipendium på American Academy i Berlin. Enligt egen utsago var Shlaes mentor den förre ledarredaktören på Wall Street Journal, Robert Bartley, samme man som tog in de neokonservativa såväl som de radikala förespråkarna för fri marknad från Mont Pelerin Society till tidningens redaktionsstyrelses möten.

"The Forgotten man" - på riktigt

Shlaes huvudsakliga argument, hämtat rakt igenom från American Liberty League , sammanfattas i bokens första kapitel. "Den första realiteten," hävdar hon "var att 20- talet var ett årtionde av riktiga ekonomiska framsteg, en period vars starka positiva aspekter har hamnat i skymundan av problemen som sedan följde. De som satte sin tilltro till laisez-faire det årtiondet var inte alla gudlösa. Faktum var att religiös vördnad gjorde att några, inklusive president Calvin Coolidge, höll tillbaka och stannade upp innan de intervenerade i människors privatliv."

"Det faktum att aktiemarknaden steg vid slutet av årtiondet betydde inte att all tillväxt under de föregående tio åren var en illusion. Amerikansk kapitalism kollapsade inte 1929. Kraschen var inte orsaken till depressionen. Marknadens aktörer vad vid den här tidpunkten inte några skurkar."

Shlaes ställer sedan frågan "Vad var det då som orsakade depressionen"? Hennes svar är: "Nedgången i den internationella handeln hade en stor betydelse, liksom Hoover och Roosevelt sade vid olika tillfällen. Om USA inte hade höjt sina tullar i början av årtiondet och om Europa inte hade kollapsat på 30- talet, så hade USA haft en handelspartner som hade hjälpt till att hålla det igång det... Men det största problemet var den statliga interventionen i ekonomin och bristen på tilltro till marknaden."

Shlaes djupt rotade hat emot FDR kokar sedan upp till ytan. "Han skapade ett reglerade hjälp- och understödsmyndigheter baserade på förutsättningen att en återhämtning endast kunde skapas genom stora militärliknande mobiliseringar ... Där den privata sektorn kunde bidra med att få ekonomin på fötter, inom exempelvis offentliga sektorn, så höll Roosevelt och hans medhjälpare inom New Deal tillbaka. Skapandet av Tennesee Valley Authority undertryckte en växande och, vad som potentiellt kunde ha lyckats, [privat] insats att lysa upp Södern."

Shlaes avslutar: "Den stora frågan kring Amerikas depression har inte att göra med huruvida kriget med Tyskland och Japan avslutade den. Frågan gäller snarare varför depressionen varade ända fram till kriget. Från 1929 till 1940, från Hoover till Roosevelt, så bidrog statliga interventioner till att göra depressionen 'Stor'."

Shlaes hänger sedan ut hela byken genom att åberopa ett av de mest kända uttrycken från FDR: s New Deal, "the forgotten man" [idag: "människan i utanförskapet"]. Enligt Shlaes var den egentlige "forgotten man" Wall Street - baronen, kartellchefen och spekulanten, vilka var ett offer för FDR: s diktatoriska maktövertagande. Ohämmad och okontrollerad frihandel skulle, enligt Shlaes, ha avslutat depressionen och bringat välstånd till Amerika snabbare och mer rättframt än alla de åtgärder som genomfördes under New Deal. Det var FDR:s totalitära aggression emot dem som han kallade för "de finansiella högdjuren", somskadade USA och bestraffade hjältarna inom det fria amerikanska entreprenörsskapet. Med hennes egna ord:

"Bland de personer som New Deal glömde bort och skadade var både stora och små namn" påpekade hon. "Den största förlusten var den tidens motsvarighet till Alan Greenspan, Andrew Mellon, finansminister under Harding, Coolidge och Hoover. Han hade så mycket inflytande, att det sades att 'tre presidenter har arbetet för honom.' En annan var Samuel Insull, en magnat inom elindustrin och uppfinnare, vilken utpekades av personerna inom New Deal som ansvarig för finanskraschen. Även James Warburg, en av Roosevelts rådgivare, utpekades och blev så arg på presidenten att han skrev bok efter bok där han gav uttryck för sin ilska."

Shlaes vände upp och ner på FDR:s begrepp "the forgotten man" genom att göra Mellon, en av ledarna inom American Liberty League, och Insull, en elmagnat ägd av JP Morgan, vars bankimperium kraschade precis innan demokraternas konvent i Chicago 1932, som de verkliga offren för New Deal och den stora depressionen.

Faktum var att Andrew Mellon kännetecknade de anglofilerna på Wall Street, som spelade en framträdande roll från 1920 talet och framåt i att stödja både Mussolini och Hitler. 1925 betecknade den dåvarande finansministern Andrew Mellon Mussolini som en "stark ledare med sunda idéer och med en tyngd att sätta idéerna i verket". Året därpå övervakade han omläggningen av krigsskulden, som Italien ådragit sig under första världskriget, vilket möjliggjorde att intressen från JP Morgans bankimperium kunde donera ca 900 miljoner dollar till den Italienska fascistregimen.

George Seldes ägnade stor uppmärksamhet i sin förödande expose av bidragsgivarna till Hitler och Mussolini från Wall Street, i sin bok från 1943 Facts and Fascism, åt Andrew Mellons roll, att genom sitt företag Aluminium Company of America (Alcoa) bygga upp den nazistiska krigsmaskinen, genom att bilda en kartell med I.G. Farben.

Liberty League återuppståndet

Amity Shlaes hoppiga och lögnaktiga attack på FDR: s presidentskap har, förutom sin saknad av överensstämmelse med verkligheten, uppenbara likheter med den ofantliga förtalspropaganda som skapades av American Liberty League .

I en pamflett från den 13 juli 1936, utgiven av American Liberty League, med titeln "Ett öppet brev till presidenten" skriven av dr. Gus W. Dyer, professor i ekonomi vid Vanderbilt University där han attackerar Roosevelt för dennes attacker på "de finansiella högdjuren" som levererades i talet när han antog utnämningen som presidentkandidat inför demokraternas konvent i Philadelphia 1936. Dyer skriver: "Ingen intelligent socialist eller kommunist, har troligtsvis gjort ett mer genomgripande fördömande av den amerikanska konstitutionella friheten, än vad du gjorde i ditt tal. Ditt tal kommer att framhävas av radikala krafter, som det starkaste beviset på att friheten inom amerikansk industri har varit ett totalt misslyckande. Som amerikansk medborgare anser jag mig ha rätten, att be dig offentliggöra de fakta som du använder i dina allvarligaste anklagelser emot ledarna inom den amerikanska finansvärlden."

Efter ett fanatiskt försvar av sådana motståndare till New Deal inom bolagsvärlden, såsom General Electric, maler Dyer vidare: "Monopol menas att man konspirerar för att begränsa tillgången av varor för att höja priset på dessa varor gentemot konsumenterna. Varje sådan artificiell monopolkontroll av prissättningen har fördömts av den anglosaxiska civilisationen i århundraden. Din erfarenhet i att plöja upp miljoner hektar av bomull, att förbjuda majsproduktion och att slakta mer än fem miljoner grisar på mer än trettio kilo vardera och göra dem till tvål och konstgödsel, för att du på så sätt skulle göra mat och kläder till en bristvara och tvinga miljoner konsumenter att betala överpris för livets nödtorft, kvalificerar dig till världsmästare i monopolisering."

Efter att ha anklagat FDR att vara en monopolist och prismanipulatör, avslutar Dyer: "Radikala och okunniga reformister basunerar ut till befolkningen att detta lands rikedom är i händerna på ett fåtal rika män och även att 90 % av välståndet ägs av ett fåtal finansiella högdjur och så vidare."
"Siffrorna som här ges, är ämnat till dem som har hjärna nog att tolka dem, presenterar den mest fantastiska spridningen av välstånd till allmänheten, antas det, som någonsin har påträffats i något land, under något styrelseskick någonsin i människans historia."

"Underlaget, som här ges, herr President, pekar på att de förhållanden som du beskrev i ditt tal i Philadelphia inte existerar och aldrig har existerat och fem miljoner inte heller kan existera enligt detta lands konstitution. Förhållandena du målar upp existerar bara i huvudet på socialister, kommunister och andra radikaler som är totalt okunniga när det gäller de faktiska förhållanden inom industrins verksamhet."

I en annan av Liberty Leagues pamfletter, utgiven den 9 juli 1936 anklagar, på liknande sätt, J.H VanDeventer FDR och anhängarna till New Deal för att vara nationens ledande "finansiella högdjur".

Uppenbarligen stungen av den enhälliga åternomineringen at FDR till presidentkandidat och hans kämpatal, utfärdade VanDeventer, vad som närmast skulle kunna liknas vid ett dödshot mot presidenten.

"Med tanke på att uppfattningen bland vanliga människor av ett 'finansiellt högdjur', som en som har despotiskt och otillåtet tagit makten, kan den allmänhets vapen som så vältaligt har manats till strid, vändas emot själva det inre kotteriet i New Deal. För ekonomins kung behöver inte bära krona om han håller i spiran [makten] och i den amerikanska historien finns det ingen motsvarighet till det maktövertagande över folkets väl och ve som gjorts av de 'finansiella högdjuren' som nu sitter i Washington. Innan du inbjuder folket till att skjuta, skulle det vara bra, herr President, att tydligt definiera måltavlan."

Ett odaterat flygblad från Liberty League , "28 fakta om New Deal", kunde mycket väl ha fungerat som kapitelrubrik i Amity Shlaes bok eller i den lika bedrägliga boken Folly--How Roosevelt and his New Deal Prolonged the Great Depression, skriven av Jim Powell som är sponsrad av Mont Pelerin Society. Flygbladet från Liberty League påstår, utan att lägga fram något som helst bevis, att FDR och New Deal: "medvetet har ökat amerikanens levnadsomkostnader", "försökt ge presidentämbetet diktatorisk makt", "avvisat nationens avtal att betala statsobligationer i guld," "försökt skapa klassmotsättningar", "använder WPA som ett politiskt slagträ", "slagit alla tidigare rekord, under fredstid, att driva in skatter, samtidigt som man spenderat så mycket att underskott skapats", "illegalt beskattat vissa grupper av medborgare för att bygga upp 'stödformer' för andra samhällsgrupper", "visa upp sitt förakt för konstitutionen", "riktat allvarliga anklagelser mot högsta domstolen" samt "reducerat matproduktionen samtidigt som miljoner är i nöd".

Ännu en pamflett utgiven av Liberty League med titeln "Det laga styret tvingas fortfarande kämpa emot New Deal", varur författarinnan Shlaes plockat mycket, men utan att sätta ut några citattecken. Pamfletten hävdar: "I över tre år har Rooseveltadministrationen i stort sett varit i en ständig konflikt med våra grundlagar. Sociala och ekonomiska 'reformer', som har försökt genomföras av Herr Roosevelt och dennes medhjälpare, har gjorts olagliga vid upprepade tillfällen av USA: s högsta domstol. Åtta domslut har fastställt att olika program inom New Deal eller beslut av administrationen, inte är i överrensstämmande med konstitutionen, trots detta håller administrationen fast vid liknande politiska program och metoder... Genom att strunta i den granskande makten som USA: s högsta domstol besitter, är det många New Deal - anhängares förhoppning att förstöra vår nuvarande regeringsform. Det amerikanska styrelseskicket kan inte existera utan en fortsatt maktbalans mellan den lagstiftande, verkställande och dömande makten."

Till stor förtret så vann inte 30- talets fascister från Wall Street någon enda öppen strid med Roosevelt. Efter FDR:s jordskredsseger i valet 1936 medgav de att deras smutskastningskampanj mot Roosevelt hade misslyckats att få det amerikanska folket att ändra uppfattning. Deras planer att mörda FDR eller att genomföra en statskupp hade misslyckats redan 1933-1934. Baronerna på Wall Street drev sin ekonomiska krigföring emot FDR och dennes New Deal, ända fram tills nazisterna tog över Frankrike 1940 och Churchill och britterna plötsligt bytte sida, övergav både deras öppna och dolda stöd för Hitlers marsch österut, och för i stället gå med i den antifascistiska koalitionen för att rädda "Kungahuset och Imperiet".

Även när Morgan, Mellon, Pew, du Pont och Rockefeller föreberedde sig för kriget, övergav de aldrig sitt hat för allt det Roosevelt stod för och de välfärdsprogram som etablerades genom New Deal. Vad finns det för bättre bevis som pekar på det faktum, att idag, 64 år efter Roosevelts död, så är det samma anglofila fascister från Wall Street som stuvar om samma vidriga lögner och odlar fram en ny generation av wannabe - propagandister för American Liberty League?

---

Jeff Steinbergs artikel "Amity Shlaes' Not-So-New American Fascism" finns på engelska här.

På svenska finns talet av Jacques Cheminade vid Schillerinstitutets konferens i Rüsselsheim den 21 februari 2009, där han berättar om F.D. Roosevelts motoffensiv mot fascisterna: Vi behöver omgående en ny "Pecorakommission"

Två ytterligare EIR-artiklar (på engelska) om denna undangömda amerikanska historia är:
http://www.larouchepub.com/other/2006/3332morgan_coup_plot.html
http://www.larouchepub.com/other/2008/3514fdr_1932_victory.html .