Alternativet till extremism

I riksdagsvalet 2014 är den viktigaste frågan för EAP och Sverige hur ska vi få ordning på den fysiska ekonomin, som innefattar utvecklingen av människans kreativa förmåga och produktivitet. Den allmänna debatten i samband med EU-valet, under Almedalsveckan och därefter, har i stort haft en positiv aspekt som är olika former av "satsningar" på bland annat infrastruktur och en mycket negativ i form av fokus på framväxande extremism. Oavsett om det är de styrande institutionernas avsikt eller inte, så visar resultatet i EU-valet och det så omhuldade opinionsläget att extremismen tilltar, inte avtar, när de ska till och bekämpa den. Metoden som tillämpats har alltså, i bästa fall, varit inkompetent. Extremister åt vänster- och miljöhållet anses i allmänhet vara mindre farliga, något som inte är genomtänkt.

Extremism i Sverige idag

Sverigedemokraterna (SD) debatteras flitigt, och har en stor valbudget som gör att de delvis kan sätta agendan. De vill som alla parlamentariskt inriktade partier få mycket utrymme för sina frågor och samtidigt försöka triangulera motståndarna som finns inom räckhåll. De debatteras så mycket att det till och med debatteras huruvida man ska debattera dem eller inte, om de gynnas av att debatteras. Svenskarnas Parti (SvP) försöker i någon utsträckning normalisera sin framtoning, liksom SD tidigare gjort. I SvP:s fall är det svårt att komma ifrån att de tills nyligen hette Nationalsocialistisk Front. Att de liksom Carl Bildt helhjärtat stödde nazistpacket i Svoboda i Ukraina säger också en del om deras bristande regeringsduglighet och i grunden revolutionära tendenser. Det är i nuläget inte troligt att SvP eller den mer radikala Svenska Motståndsrörelsen (SMR) lyckas med en kupp. Så vari ligger hotet egentligen?

Frågan som uppstår är: Hur kan det komma sig att sådana partier, med ett sådant förflutet, vinner mark när de helt saknar lösningar på de problem som Sverige och världen står inför och dessutom har en så skev människosyn? Det senare är inte - såsom det framställs av det trehövdade monstret bestånde av nyhetskartellen Schibsted, Bonnier och Stenbeck samt deras svans i form av statens media - något som skiljer dem från de partier som annars sitter i riksdag och regering, utan något som förenar dem alla. De förenas för övrigt också av att de helt saknar lösningar. Det finns människor i olika partier som har goda avsikter och är mer eller mindre mentalt friska, men som partiorganisation är EAP den enda i Sverige som har en helhetslösning och, trots mycket förtal om motsatsen, aldrig tummat på de mänskliga och medborgerliga rättigheternas helgd.

Diskutera den nya ordningen!

Anledningen till att extremismen växer är den ekonomiska krisen i kombination med avsaknaden av synliga alternativ. Om man är missnöjd med socialdemokraterna och de nya moderaterna så finns det inte mycket annat att göra än att rösta på radikala alternativ. Vi är ett alternativ, och har konkreta lösningar. Vi är helt ensamma om att ha det. Så frågan är varför de etablerade medierna och politikerna, och andra som kan nå ut med sitt budskap, står och pratar om ditt och datt i stället för att diskutera våra förslag. Det finns ju inget annat att diskutera.

Ingen kan på allvar tro att romer som tigger eller ensamkommande flyktingbarn är roten till, eller lösningen på, det grundläggande problemet i världen. Så varför diskuteras det så flitigt? Kanske för att alla inblandade cyniskt tycker att det ligger i deras egenintresse? Oavsett om man är för eller mot "invandring", som det slarvigt uttrycks, så finns här röster att vinna. Sen har en del mage att säga att det handlar om människosyn. Om det handlar om det, borde vi inte då omedelbart och enkom prata om hur vi ska befria världen från fattigdom och krig? Det är just det som är vår enda fråga, och så har det alltid varit - elaka rykten till trots. Senast i samband med den så kallade finanskrisens utbrott borde alla som känner till oss (det inkluderar alltså alla med något som helst inflytande på världen i stort) radikalt ha omvärderat oss. Vi väntar dock fortfarande på att vi ska presenteras som ett alternativ för väljarna.

Titta på hur Fi bars fram av massmedia i EU-valet senast. Den officiella versionen är att de fick ökat stöd genom sina "homeparties", och sedan rapporterade tidningarna om det. I verkligheten rapporterade tidningarna att de skulle gå framåt; sedan röstade en del lydigt på dem som på förhand utpekats som vinnare. Ibland undrar man vad "F!" står för, när man läser deras ekonomiska och andra förslag, som inte relaterar till deras påstådda kärnfråga, som ju skulle vara jämställdhet. "F!" som i "Fascisterna!" tänker jag när jag ser att de vill lägga ned inte bara kärnkraft, utan även sluta använda alla fossila bränslen. Vi har redan tidigare visat att fascismen kan genomföras med eller utan stöveltramp och Fi verkar i nuläget ha den senare inriktningen. Lägg ner försvaret, men döda människorna genom att försämra deras levnadsförhållanden med hjälp av radikal miljöpolitik. Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet brottas med dessa saker när de försöker anpassa vår trestegslösning till sin egen ideologi.

Om man inte besitter ett barns naivitet förstår man att extremistpartier som SvP och Fi inte skulle ha en snöbolls chans i helvetet att bli invalda någonstans om de fått lika lite mediatäckning som vi fått på senare år. Det är inte så att jag ber nyhetskartellen angripa oss, eller kräver Fi-behandlingen, men det vore kanske en idé att hela svenska folket, inte bara de som har turen att få en Ny Solidaritet i handen, fick reda på att man kan rösta på de lösningar som Franklin Roosevelt använde sig av i sin nya giv för att besegra såväl den ekonomiska utslagningen som fascismen.

Det är svårt att förstå att de andra partierna tror att det är bra att brottas med skuggor och ge sig på effekterna av finans-/ekonomiska kollapsen, oavsett om effekten är en tiggare, eller en "rasist" som tycker att de ska tigga någon annanstans, i stället för orsakerna till kollapsen. Om du har direkt inflytande över media - ta ditt ansvar och presentera alternativen för väljarna. Om du inte har direkt inflytande över media, har du ändå ett ansvar. Du kan vara på makthavarna, media och politiker, lokalt och nationellt, och ställa dem till svars med hjälp av vår lösning som presenteras i den här tidningen och på EAP.NU.

Känn din fiende!

De väljare som förvisso ogillar den nuvarande politiken - och har noterat att S och M är ganska lika - skräms kanske av det växande stödet till extremister (se bilderna ovan) att fortsätta rösta på den nuvarande inriktningen. Andra lockas av de extremas "visioner" och lusta att lova allt åt alla, utan att kunna berätta hur det ska finansieras.

Martin Luther King sa om extremismen att det finns en god sådan, och tog exemplet med Sokrates som "en extremist för sanningen". I den bemärkelsen är vi naturligtvis extremister. Här syftar vi dock på den farliga extremism som nu är på frammarsch, den helt utan förnuft, rim och reson, som göds av mittenpartiernas anpassning till den misslyckade tredje vägen och deras slaviska hållning till EU:s finanspolitiska ramverk.

Med mittenpartier menas här S och M med deras stödfalanger inom andra partier. Båda dessa partier - S efter Göran Perssons tillträde och de Nya Moderaterna - är konstruerade med Tony Blairs New Labour som förebild. Blairs idé var att utnyttja kommunismens misslyckande till att få alla västländer att helt ge upp all form av statlig styrning av ekonomin. Det innefattar den framgångsrika amerikanska metod som byggde Sverige under sent 1800-tal och efter andra världskriget. Tyskland, liksom alla andra ekonomiskt framgångsrika länder, har samma erfarenhet. Det är med den amerikanska kreditpolitiken, som bland andra Roosevelt använde, som ekonomin blomstrar.

Din fiende är med andra ord inte främst de galna extremisterna, eller den nuvarande regeringen, eller Löfven, utan den brittiska tradition som Tony Blair representerar. Vi kallar det fortfarande för det brittiska imperiet, eftersom det är vad det handlar om - imperialism. Vad annars kan man kalla det att beröva länder sitt självbestämmande genom "globalisering", att lamslå handeln mellan länder genom så kallad frihandel som minskar produktionen, och att - när det krävs för att det brittiska systemet ska överleva - bomba sönder länder eller på andra sätt ha ihjäl deras befolkningar?

Att ge sig på dessa extremister och de andra stora etablerade partierna utan att nämna det brittiska imperiet, som faktiskt skapat deras ideologier (oavsett om de vet det eller inte), vore att ägna sig åt precis den typen av skuggboxning som Platons Sokrates varnade för.

Tillbaka till Valpamfletten!