Allianspartierna kryper för bankerna: Klarar inget ”Sverigebygge”!

Allianspartierna har bundit upp sig till storbankernas överlevnad så till den grad att deras plan för "Sverigebygget" är ett luftslott. Redan i förslaget ligger höghastighetstågen och bostäderna som en hägring långt in i framtiden och kommer att försvinna helt i den kommande finanskraschen. Att med hjälp av Riksbanken ge ut statliga krediter till ett riktigt "Sverigebygge", det vågar varken Allianspartierna eller något annat riksdagsparti knysta om.

Redan utgångspunkten för Alliansens finansiering av "Sverigebygget" går på tvärs mot all sund investeringspolitik. Det ska "finansieras ansvarsfullt och i enlighet med gällande budgetregler", dvs. varje krona skall finansieras med en krona i nedskärningar. Inget företag skulle fungera med sådana regler, ännu mindre någon nation, om man på det sättet blandar ihop investeringar med löpande utgifter, dvs. inkluderar investeringar i driftbudgeten. Då skulle en stor investering leda till att företaget stod utan arbetskraft, material och bränsle för både den tidigare och nytillkomna verksamheten. Då skulle företaget aldrig kunna låna till en stor fabriksutbyggnad. Med dessa budgetåtstramningsregler offrar regeringen, precis som Wallenbergpartiet (S), landets ungdomar och framtid. Man vägrar att skilja ut investeringarna ur statsbudgeten och lägga dem i en separat kapitalbudget, som man kan låna till - lån som skulle kunna gå till ett verkligt "Sverigebygge" för produktiva arbeten och bostäder till ungdomarna. Egentligen handlar det om att kunna ställa upp för bankerna i nästa finanskris och fortsätta åtstramningen, och för det syftet gömmer man sig bakom sina rigorösa budgetregler.

De fyra svenska storbankerna har nämligen gjorts till ett så dominerande intresse för samhällsekonomin att regeringen aldrig skulle tillåta någon av dem att gå omkull. Staten har ställt upp en obegränsad garanti, trots att storbankernas tillgångsstorlek är fyra gånger så stor som hela Sveriges BNP och deras derivatkontrakt är 28 gånger BNP. Regeringen har därmed satt hela samhället i pant inför den förestående stora internationella finanskraschen. När detta hot, som alltså hänger som en bila över hela den svenska idyllen, utlöses, kan Sveriges ekonomi krossas över en natt och hamna i lika stor kris som Irland eller Grekland. Alliansens hägring kommer då att lösas upp i intet eftersom de i skräck för bankerna inte vågar skydda landet med en bankdelning.

Nästa bankkris är riggad för att radera ut inte enbart de framtida jobben, utan även hundratusentals existerande jobb när tiotusentals företag slaktas för att rädda banker. Sveriges regering och riksdag har nämligen under det gångna året, ihop med EU, bestämt att banker i kris får beslagta sina företagskunders bankkonton enligt Cypermodellen. På Cypern förra året förlorade företagen 47,5 procent av vad de hade på bankkontot (det gäller mestadels företag som hade bankkonton överstigande garantisumman på 100 000 euro). Många företag krossades och landet kastades in i en stor arbetslöshetskris.

Regeringens och riksdagspartiernas monetarism, feghet och ovilja att utmana bankerna går så långt att hela nationens ekonomi nu felstyrs till bankernas bubblor, bonusar och vinster. De har redan för bankernas skull styrt den ekonomiska utvecklingen bort från realekonomin, infrastrukturprojekten, småföretagen, landsbygden, ungdomsjobben, ungdomsbostäderna, ja hela landets framtid. För det brittiska imperiets globala finanssystems skull stöder de krigspolitiken mot Ryssland, Asien och Afrika, i stället för att alliera sig med BRICS-ländernas nya världsordning och med stora exportkrediter låta svenska företag och ungdomar delta i bygget av världslandbroarna. Gosandet med gökungarna, bankerna, gör att regeringen inte har pengar till något "Sverigebygge" varken för Sverige eller världen. I den stora bankkraschen kommer de att ruinera Sverige totalt, just när "Sverigebygget" skulle behövas som intensivast och mest.

Bankdelning

I ilskan över bankernas framfart är det många som förespråkar en nationalisering av banker i kris. En av dem är finansminister Anders Borg, som tillsammans med de Nya Moderaterna redan nationaliserat de två småbankerna Carnegie och HQ. Regeringen undgick då att bli sittande med Svarte Petter, eftersom man hann dumpa dessa spekulationsbanker på nya ägare. I en stor bankkrasch gör nationaliseringar bara saken etter värre. Då blir staten sittande med ett obegränsat betalningsansvar för bankernas kasino. Staten och folket tar på sig ansvaret för förluster från banker som är flera gånger större än Sveriges årsproduktion.

Sättet att få bort denna domedagsbila över Sverige heter bankdelning. Med en bankdelning begränsar staten sin och folkets jättelika bankgaranti till endast den lilla del av banksystemet som behöver garanteras för att människor, realekonomi och betalningar ska fungera. I ett sunt finanssystem har banker tre uppgifter: De ska ta emot insättningar från företag och allmänhet; de ska använda dem för att ge krediter till produktiva investeringar och handel med stöd av Riksbanken; och de ska sköta betalningssystemet. Endast dessa verksamheter ska garanteras av staten. I dag är banker en finansiell diversehandel. De säljer fonder, ger ut bostadslån, säljer försäkringar, äger och handlar med aktier och obligationer, skapar finansiella instrument med osäkra värden, agerar rådgivare vid företagsköp och ägnar sig med hjälp av dessa verksamheter åt spekulation. Med en bankdelning placeras alla dessa sidoverksamheter i bolag som inte har något ägar- eller annat samband med statligt garanterade banker.

Denna bankdelning räddar landet från undergång i den kommande stora finanskrisen. De gigantiska förlusterna från bankernas kasino hamnar i privata konkurser. Därmed kan förlusterna bli raderade och inte hamna som skulder på befolkningens ryggar.

Om pensionsfonder har spelat bort sina pengar i finanskasinot, ska staten inte rädda hela finanskasinot bara för att man måste rädda pensionerna. Staten ska låta kasinots förluster raderas och ingripa med riktade åtgärder, t.ex. garantier, direkt till pensionärerna. Om familjer hotas av vräkning för att de inte kan betala sina bostadslån, ska staten ingripa med vräkningsförbud för att skydda familjerna tills finansstormen bedarrat och lånen kan regleras. I en finanskris måste regering och riksdag prioritera bara bankernas tre huvuduppgifter och skyddet för människor och realekonomi. Med bankdelning blir det slut på alla vanvettiga statliga försök att rädda bankernas gigantiska privata kasino, på alla andras bekostnad.

När finanssystemet fungerade

Det närmaste Sverige har varit ett kreditsystem var då Gunnar Sträng var finansminister. Han höll bankerna, försäkringsbolagen och hela kapitalmarknaden så "strängt" i kragen att de tvingades ge lån till Sveriges produktiva utveckling. Det var då "rekordåren" inföll med hög ekonomisk tillväxt.

Från 1952 fram till Feldt/Palmes Novemberrevolution 1985 fanns en rad olika regler för bankerna, som gjorde att de 1983 hade 60 procent av all sin utlåning placerad i obligationer för sådant som regeringen prioriterade för landets utveckling. Endast 20-25 procent av inlåningsökningen kunde bankerna utnyttja för direkt utlåning och mycket av det styrdes också till produktiv kredit. Bankerna gav lån ur denna lilla egna kvot till företagsinvesteringar och framför allt till byggnadskreditiv för bostäder under själva byggtiden.

Strängs styrning av bankernas utlåning och användning av de då alltjämt växande Allmänna pensionsfonderna uppbådade det kapital som användes för den tidens "Sverigebygge". Idag finns inte det kapitalet i AP-fonderna, som Sträng hade tillgång till. AP-fonderna har gjorts om till rena monetaristiska institutioner som inte längre deltar i samhällsbygget för att öka den nationella produktiviteten, utan är bara inriktade på att "tjäna pengar" och riskerar i den kommande finanskraschen att ha spelat bort stora summor.

Det kapital som finns kvar i AP-fonder och andra kvarvarande institutioner från Strängs tid måste självfallet återinriktas till ett riktigt Sverigebygge, men det räcker inte på långa vägar. Banksystemet har i finanskrisen knappast heller några pengar. Ska Sverige kunna få full fart i produktionstillväxten krävs ett kreditsystem som använder Riksbanken på samma sätt som den tidiga amerikanska republiken under Alexander Hamilton, och senare under presidenterna John Quincy Adams, Abraham Lincoln och Franklin Roosevelt, använde statligt skapad och produktivt bunden kredit.

Politikernas ryggmärgsreflexer mot ungdomsjobb

Du som förespråkar riksbankskrediter kommer att möta invändningar, som kommer reflexmässigt från både höger och vänster nästan innan du öppnat munnen.

Högerns invändning: Det skapar inflation!

Du svarar: Det stämmer att sedeltryckning skapar inflation om den används för konsumtion eller spekulation. I ett kreditsystem däremot så skapar krediten en fabrik, maskin, väg eller något annat av fysiskt ekonomiskt produktivt värde för framtiden. Alla nya riksbankskrediter i finanssystemet motsvaras alltid av någon tillväxt i verklighetens ekonomi, vilket gör att pengarna har ett säkert värde när de fortsätter cirkulera. Projekten ger den tillväxt som ger värde åt valutan, men tillför också tankekraft och kreativitet in i produktionen i form av ny teknik som sänker produktionskostnaderna och därmed sänker varupriserna. Produktiv kreditutgivning, även i stor skala, gör därför att priserna faller (inte stiger) och samma med skatterna. En rätt doserad kreditutgivning riktad till projekt kan utan allmän inflation ökas ända tills det rent fysiskt blir brist på tillgänglig arbetskraft, resurser eller maskiner.

Vänsterns invändning: Ni räddar bankerna!

Du svarar: Det är riktigt att dagens monetaristiska finanssystem använder räntor, skuldsättning och bankers penningskapande ur luft för att plundra människor, djur och natur, eftersom hela finanssystemet styrs in i bubblor. Men att låta hela skiten gå omkull gör bara plundringen värre.
Sanerade banker som lånar till utveckling och produktion skapar frihet åt människor som står med tomma händer men hjärnan full av idéer. Det visar folkrörelsernas sekelgamla kamp för utbygget av sparbanker, jordbrukskreditkassor, bolånekassor osv. Människor som med krediten kan börja arbeta med maskiner, i stället för med sina bara händer, kan göra så mycket mer. Krediten gör det möjligt att skapa mycket mer än räntekostnaden. Räntan, skulden, penningskapandet eller banken blir problem om de tillåts skapa sina egna fiktiva bubblor eller nolltillväxtteorier. Nyttan av banken beror av vad den används till.

Läs mer om varför Sverige som nation måste satsa på magnettåg i EU-valpamflettens artiklar:

Trafikverkets höghastighetståg: Dyrt, långsamt, begränsat och sent!
Vi vill ha en framtid för Sverige!

Och i pamfletten: Stockholm - Köpenhamn 75 minuter

Jämför Alliansen förslag "Sverigebygget" här

Tillbaka till Valpamfletten!